Sluta luras om flyktingkrisen
Ni har gjort er beroende av den ungerska taggtråden för att förhindra folk från att komma hit. För ni har ingen plan för att minska trycket på det svenska flyktingmottagandet.”
Så sa kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor i Agendas partiledardebatt i helgen. Hon hävdar att hennes parti företräder ”hjärta och hjärna” i migrationspolitiken.
I själva verket är Busch Thor en av de främsta företrädarna för en nypopulistisk linje i svensk migrationsdebatt som får allt starkare fäste.
Tre idéer återkommer hela tiden; att införa ett system med säkra länder, att övergå till tillfälliga uppehållstillstånd och att ”skicka signaler”.
Så låt oss titta lite närmare på dessa förslag:
1. ”Säkra länder”
Förslaget går ut på att det ska tas fram en lista med länder som anses så säkra att det går att skicka tillbaka folk utan riktig asylprövning. Ofta syftar man på länder på västra Balkan. Men redan
i dag har Sverige ett snabbspår för ”uppenbart ogrundade ansökningar” om asyl, som innebär en förenklad process. Bara om det finns anledning att tro att det finns verkliga asylskäl görs en riktig prövning. Dessutom kommer endast en bråkdel av de som söker asyl i Sverige från länder som skulle kunna sättas upp på en ”säker” lista. Förslaget skulle därför vara ett slag i luften.
2. Tillfälliga uppehållstillstånd
I dag är utgångspunkten att den som beviljas asyl i Sverige får permanent uppehållstillstånd. Ingen tror att kriget i Syrien kommer att vara över inom tre år. Detsamma gäller för Afghanistan, Eritrea och Irak, som också är länder varifrån det kommer många flyktingar till Sverige.
Att gå från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd skulle leda till en kraftigt ökad börda för Migrationsverket som när tiden gått ut skulle behöva pröva alla ärenden igen – till stor kostnad. Samtidigt finns det starka belägg för att tillfälliga uppehållstillstånd får negativa effekter på integrationen – något de flesta politiker och debattörer säger sig måna mycket om.
Det enda sättet tillfälliga uppehållstillstånd skulle få några större effekter är om det skulle leda till att flyktingars anhöriga inte skulle få kunna komma till Sverige. I dag är nämligen praxis, något förenklat, att familjeåterförening bara beviljas om anknytningspersonen har permanent uppehållstillstånd. Bland annat Moderaterna har dock sagt att rätten till återförening i stora drag ska gälla även om deras förslag blir verklighet. Vilket är bra, men gör det svårt att förstå hur det skulle ”minska trycket”.
3. Skicka ”signaler”
Tanken är att bland annat förslagen ovan skulle skicka ”signaler” till människor på flykt att Sverige inte är så generöst, och att de då skulle söka sig någon annanstans.
Detta stämmer antagligen inte.
När det gäller frågan om varför flyktingar söker sig till vissa länder är det skralt med forskning. Migrationsexperter menar att det som troligen avgör är en kombination av landets rättssäkerhet, var flyktingen har kontakter och familj samt om det finns möjligheter till jobb, bostad och familjeåterförening. Kraftiga försämringar på alla dessa områden skulle troligen
vara en signal som verkligen gav effekt. Men vilket slags land skulle Sverige vara då?
Vi står som samhälle inför stora utmaningar, och vore betjänta av en seriös diskussion när det gäller hur vi bäst möter flyktingkrisen.
I dag målar politiker i flera partier upp en överdriven bild av någon slags hotande systemkollaps. Samtidigt föreslår de
åtgärder som i första hand är symboliska. Det kanske vinner väljare på kort sikt men löser knappast några av de problem som finns på riktigt.
Sällan har populism och förljugen signalpolitik passat sämre än nu.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.
FÖRDJUPNING Läs mer om flyktingkrisen på vår specialsajt