Smiter du efter champagnen?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag tror det var en söndagseftermiddag, jag låg hemma i soffan och läste aprilnumret av Cosmopolitan. Modetips, vimmelbilder, karriärhandledning ... Och så sexexperten Katerina Janouchs reportage om kvinnor som lever dubbelliv: ”Gissa hennes hemlighet”.
Janouch möter en telefonsexleverantör, en sällskapsflicka och en härskarinna. Jag skummar och bläddrar vidare.
Först några veckor senare slår det mig. Vad var det egentligen jag läste? Jag letar fram tidningen igen. ”Vem har inte någon gång blivit bjuden på middag av en trevlig herre, låtit sig smickras över ett glas champagne, anat att något förväntas i gengäld, men lyckats smita ifrån efterspelet i sista stund? Troligen en hel del kvinnor”, skriver Katerina Janouch.
Sen presenterar hon Charlotte, 25, som är ”eskortflicka. Eller call-girl. Eller hålldam, om man ska använda ett lite gammaldags ord.” En kvinna som ”inte smiter när middagen är uppäten och champagneflaskan tom”.
Charlotte blir regelbundet uppringd av sina klienter. Ryktet om henne sprids. Det händer att hon får kontakt med män via nätet. Kunderna är oftast svenska. Men hon har också varit ute med brittiska, franska och amerikanska affärsmän.
Charlotte vill inte kalla sig prostituerad. ”Ja, jag får pengar. Men jag går ju inte på gatan [...] Vad gör jag som är så annorlunda mot de tjejer som är gifta med rika killar som försörjer dem?” frågar hon.
”Kanske att Charlotte träffar så många män”, svarar Katerina Janouch.
Sedan köp av sexuella tjänster kriminaliserades har mycket av prostitutionen flyttat inomhus. Polisen sprängde nyligen en bordell på Södermalm i Stockholm. På snart sagt varenda större refug i huvudstaden sitter lappar med telefonnummer och erbjudanden om ”massage”. På nätet blir sajterna med tjejer som erbjuder sexuella tjänster allt fler.
I förra veckan skrev Dagens Nyheter om den 22-åring i Norrköping som utgör länken mellan tors-kar och prostituerade över hela landet. För 150 kronor förmedlar han listor med namn, telefonnummer och e-postadresser till kvinnor som säljer sex. Sedan starten för snart två år sedan har hans sajt på nätet haft 2,3 miljoner besök.
Bilden av den prostituerade som en kvinna i kort kjol och höga stövlar som står och huttrar på Malmskillnadsgatan om nätterna är inte längre den enda sanna. Prostitutionen är långt mer mångfacetterad än så. Men det är samma cyniska könshandel, samma uppenbara maktrelation: den som köper dominerar den som säljer.
Cosmopolitan orkar inte med såna analyser om makt och kön. För ”Världens största tidning för unga kvinnor” är prostitution ett spännande skelett i somliga tjejers garderober. Deras hemliga böjelse.
Samtidigt annonserar en statlig arbetsförmedling i Holland efter prostituerade till en sexklubb. ”Vi har hittills bara haft två sökande. Men bägge var män och vi sa direkt till bägge att det här jobbet nog inte var något för dem”, säger arbetsförmedlaren Bob Reynders i Aftonbladet.
Kommersen tar död på människors ansvar för varandra.