Hur långt ska kungahuset låta det gå?
Uppdaterad 15.18 | Publicerad 14.12
När man inte trodde att det kunde bli värre – då blir det katastrof.
Kronprinsessan Mette-Marits son, Marius Borg Høiby, 27, greps av polis den 4 augusti. Han erkände att han misshandlat sin dåvarande flickvän och vandaliserat hennes lägenhet under påverkan av alkohol och kokain.
Marius har även hotat kvinnan efter våldsbrottet, ett samtal som tack och lov spelades in och lämnades över till polisen.
Norska kungahuset gör som kungahus har gjort i alla tider. De kommenterar inte.
Deras äss i rockärmen – Marius är inte en del av kungahuset, alltså den officiella delen av den kungliga sfären. Därför behöver de inte kommentera. Marius är en privatperson i deras ögon.
Tystnad och avstånd har fungerat fint sedan Hedenhös.
Men inte nu längre.
Vi befinner oss i en brytpunkt på många sätt.
- Kungligheter betraktas alltmer som kändisar när de saknar politisk makt. De måste hitta andra sätt att vara relevanta och skapa en anpassad bild av sig själva. Det tar tid i en konservativ institution.
- Vårt digitala samhälle sprider nyheter och skvaller sekundsnabbt. Kungafamiljerna står i skottgluggen när något händer, folk fascineras av revor i den upphöjda glansen. ”De är precis som vi”. Fallet blir därför mycket mer dramatiskt för dem – och medierna kompromissar inte.
- Vanligt folk gör inte skillnad på kungafamilj och kungahus. Därför färgar allt som Marius gör och säger av sig på kungahuset.
I förmiddags meddelade polisen att Marius återigen har gripits.
Han har brutit mot kontaktförbudet mot sin före detta flickvän. Det kan ge böter eller fängelse. Polisen misstänker även Marius för våld i nära relation vad gäller två tidigare flickvänner: Juliane Snekkestad och Nora Haukland, samt hot mot ytterligare en person.
Jag har fram tills nu haft en viss förståelse för kungahusets strategi, men nu slås jag av dess tysta flathet.
För katastroferna avlöser varandra.
Marius är oförutsägbar och agerar utan kontroll och konsekvenstänk just nu. Och det kan orsaka stor skada. Främst för brottsoffren – men även för kungahuset.
Han umgås dessutom med kriminella och har ett kokainmissbruk. Det är en stor säkerhetsrisk för kungafamiljen.
Nu är det tid för kommunikation.
Ingen begär att kronprinsessan ska ta avstånd från ett älskat barn. Den kärleken kan vi alla identifiera oss med.
Men det är tid att ta avstånd från våld och droger.
Kronprins Haakon ska ha en eloge som redan under OS i Paris, (om än i korta, intetsägande ordalag), kommenterat händelsen.
Men nu har han tystnat.
Under ett pressmöte i Trøndelag upprepade han och Mette-Marit samma trista fras:
– Av respekt för alla inblandade ber vi om förståelse för att vi inte önskar kommentera den saken för närvarande.
Det gör sig inte längre. Nu krävs öppenhet och information.
Annars riskerar en familjemedlem med missbruk och psykisk ohälsa att rasera hela norska folkets förtroende för kungahuset.
För varför ska norrmännen vilja ha ett kungahus om familjemedlemmar begår våldsbrott eller säljer ut sitt bröllop till Netflix om vi nu även ska blanda in prinsessan Märtha Louise i detta?
Senaste undersökningen visade att förtroendet för det norska kungahuset stördykt under sommaren.
När kung Harald, 87, blev Norges regent tog han sin farfars och fars valspråk: ”Allt för Norge”.
Det är dags för kungen att sätta ner foten och höja blicken.
Han kan be sin son och svärdotter att bemöta norrmännens frågor och oro.
Det är fullt möjligt att göra ett uttalande som skyddar våldsoffren, en son och en mamma, men som samtidigt gör ett starkt avtryck i en samhällsdebatt där mäns våld mot kvinnor ständigt är aktuellt.
