”Vi är alla Greta – eller borde vara”
Röster om klimatkrisen på Dramaten
Uppdaterad 2020-02-12 | Publicerad 2020-02-01
På den snurrande scen som är vår jord står ett barn och ropar på hjälp. ”Hör ni mig? Är min mikrofon på?”
När Dramaten iscensätter en bearbetning av Greta Thunbergs tal i en 45-minutersperformance på sin nyrenoverade stora scen är orden välkända. Vi har alla hört dem, kunnat läsa dem i hennes lilla bok No one is too small to make a difference och sett klippet med hennes tårfyllda, förbannade How dare you- tal hos FN på repeat.
Men orden tål att höras om och om igen. På Dramaten har de spelats in av flera kända skådespelare och hörs till en subtilt dramatisk ljuddesign, samtidigt som amatörer och namnkunniga skådespelare som Stina Ekblad, Per Mattson, Thomas Hanzon och Ingela Olsson med flera tyst ansluter till den unga, ensamma flickan och fyller upp den mörka, långsamt roterande scenen.
Greta Thunberg själv är inte med, men dessa vanliga människor, gamla och unga i vardagskläder, är alla Greta.
”We hear you” är en föreställning helt utan nyanser. En aktivistisk performance, lika svartvit som Gretas egen syn på klimatfrågan, lika enkel som hennes enda budskap om att antingen så gör vi allt vi bara kan för att stoppa klimatkrisen, eller så gör vi det inte.
Det svåra är att lösa problemet, och det gör man förstås inte heller med en manifestation på en teater där publiken som köpt biljetter förmodligen hör till de redan övertygade.
Men genom att adoptera Gretas ord och sluta upp bakom dem förstärker denna ensemble vad Greta Thunberg hela tiden försöker få oss att förstå: Jorden är alla människors och det är vårt gemensamma ansvar att rädda den, för våra barns framtids skull.
Vi är alla Greta. Eller borde vara.
Det är särskilt viktigt att framhålla nu, efter att mediebilden blåst upp Greta till ett fenomen och hon tenderar att framstå som ett slags miljömaskot i viktiga politiska sammanhang.
Som symbolfigur för klimatrörelsen är Greta Thunberg stark. Det är alltid dramatiskt effektivt att få se problem orsakade av vuxna ur barns ögon. Men, som hon själv säger, är hon bara budbäraren: ”Om ni inte vill lyssna på ett barn, lyssna åtminstone på vetenskapen.”
Hon återkommer ständigt till att vi måste lita på den och agera utifrån de vetenskapligt bevisade klimatförändringarna innan det är försent. Att vi måste sluta sträva efter oändlig ekonomisk tillväxt på bekostnad av världen vi lever i.
Men eftersom Gretas ord utmanar rådande maktordning och eftersom det pågår en ständig kamp om verklighetsbeskrivningen, där de vars privilegier hotas av det Greta Thunberg och hennes aktivistkamrater kräver, gör de som känner sig hotade av budskapet exakt vad alla trängda, dåliga debattörer alltid gör - de går till personangrepp och försöker skjuta budbäraren.
På Dramaten påminns vi, trots att vi är på teatern, om att klimatkrisen är inte är fiktion utan högst verklig. Jorden snurrar och klockan tickar allt snabbare mot the point of no return. Det politiska skådespelet sågas: ”You did not act in time.” Den månghövdade ensemblen går av scenen utan att tacka för applåderna. De var inte där för applådernas skull.