Väldigt liten recension
Uppdaterad 2015-11-20 | Publicerad 2015-11-17
Claes Wahlin ser ”Svindlande höjder” i miniformat
Stort är inte alltid bäst. När Moment Teater nu öppnar en tredje scen, kallad Pyttelilla, med fyra publikplatser och spelar Emily Brontës Svindlande höjder med två skådespelare på tolv minuter, så upptäcker man hur svindlande teaterkonsten kan vara.
Det lilla salongskyffet, Sofia Rönnegård och Lotta Östlin Stenshäll kan knappt stå raklånga, är inrett som ett flickrum, klätt med väldigt mycket flickpynt. Åsa Berglund Cowburn (regi, manus) har delat Catherine i två, kvinnan som kluven mellan samhällets ideal och den undertryckta, mer äkta, och de båda Catherine får så tråna och kämpa med varandra.
Manuset kan i pyttelitet sammandrag återges som ”Heathcliff! Heathcliff!”
Stämningen i lilla salongen sätts omedelbart, det hela är mycket rart och överskrider sina begränsningar. Smått är ibland bäst.