De döda omger och manar på de levande
Västanå spelar en helgjuten ”Herr Arnes penningar”
Publicerad 2024-06-27 10.43
Västanå Musik & Teater har en särskild plats i svensk scenkonst. Och den väldiga röda Berättarladan vid värmländska Rottneros utanför Sunne är en särskild plats i sig. Där har gjorts sommarföreställningar i 25 år under konstnärlige ledaren Leif Stinnerbom. Berättarteater med tryck på dans, musik, akrobatik, kostym och mask, många aktörer, unga, barn och amatörer och genomgående med stark visualitet. Ett särskilt gott förhållande har Västanå haft till Selma Lagerlöf. Årets föreställning är inget undantag.
”Herr Arnes penningar” är en grym berättelse om rånmord, systerkärlek och moral. Fosterdottern Elsalill (Stina Olsson) blir vittne till och överlever ensam de blodiga dåden mot hennes familj. Den snälle fiskmånglaren Torarin (Niklas Ejnar) tar sig an henne och hon får pröva arbeta som fiskrensare. Selma Lagerlöf hämtar sin inspiration från den mycket kalla vintern 1586, en tid när den stora tillgången på sill hade lockat många utsocknes till Bohuslän, en krigstid präglad av motsättningar mellan katoliker och protestanter.
Föreställningen lyckas, utan försök att verka historisk, med sitt musikaliska gung, sina vässade dissonanser och trygga grundrytmer, ge en historiskt sammansatt känsla samtidigt som den febrigt kretsar kring hur de döda fysiskt omger och manar på de levande.
Vad som är rätt och fel bränner inte bara på scenen utan genljuder i 2024
Vi sitter som i valfiskens buk. Ladans träkonstruktion går ihop med höga, böjda båtspant och i fonden spelar skuggor och ljusstråk över ett majestätiskt akterbygge som huserar de för föreställningen så viktiga musikerna. De anger takten och driver på och det är på samma gång omärkligt och spektakulärt hur alla i ensemblen rör sig, försvinner, hoppar högt, springer fram, dröjer kvar och samspelar på den stora scenen.
Det vore ju varken Selma Lagerlöf eller saga om det inte funnes en kärlekshistoria. Här kommer den med ett för Elsalill tillspetsat dilemma. Sir Archie (Daniel Lindman Agorander) ber henne följa honom till Skottland för att bli hans maka. Men kan hon följa honom som dödat fostersystern (Edith Nilsson) och alla hennes närstående? Eller kan hon förråda honom som hon älskar? Vem skulle ha något gott av det? Sir Archie säger att han vill sona att han gjort en annan jungfru ont, med att göra Elsalill gott.
Vad som är rätt och fel bränner inte bara på scenen utan genljuder i 2024, dödligt våld, brott och straff. 1586 ligger isen förunderligt tjock runt Marstrand och vägrar ge vika. Naturen är också den moralisk i Lagerlöfs saga som i Västanå teaters helgjutna tappning förblir sitt mångbottnade budskap trogen; kärleken som motkraft.
