Bidrag ingen konst – eller?

Bildkonst får mindre del av kulturkakan

Vi hör det så ofta att vi nästan blir immuna, själsligt döva: vårt nu i västvärlden kännetecknas av humanismens kris, fördumning, högerextremism. På andra sidan står förkovran, estetiska och etiska värden. Krisens orsaker stavas på ett otal sätt men nästan alltid finns ­något om privatisering, kvantitetstänkande, bildningsförakt.

Kulturens och konstens värden kan beräknas på många sätt. Tyvärr har det instrumentella och lite korttänkta dominerat: en utställning eller ett evenemang ska på något sätt betala sig, helst omedelbart. Om samhällsvinsten inte är tydlig ställs kostnaden mot ­något annat, som är tydligare - vanligast är vårdkostnader.

Nu har den intressanta rapporten Inga undantag: Värdeskapandet i små och medelstora samtidskonsthallar släppts. Författaren Mikael Löfgren beskriver effektivt situationen för konsthallarna och deras plats i en mer allmän kultursfär.

Konsthallarna bildar ett kluster mittemellan de kommersiella gallerierna och de större museerna. De uppmärksammar oftast intressanta konstnärskap tidigt, de agerar i sin närmiljö, de lever - oftast - på mycket små, allmänna medel. De uppmärksammas inte i tillräckligt hög utsträckning.

De mellanstora konsthallarna i Sverige - Bildmuseet i Umeå, Lunds konsthall, Tensta konsthall, Gävle konstcentrum för att nämna några - skapade för ett par år sedan ett nätverk, Klister. Det är nätverket som möjliggjort rapporten, en konkret motsvarighet till seminariesamarbeten.

En av rapportens slutsatser är att det är dags att sluta tala om bidrag till konsten. Vad det handlar om är investeringar, precis som inom andra om­råden. Investeringar leder till vinster längre fram. Investering i en konsthalls verksamhet påverkar människor långt bort från själva lokalen, utställningen eller vad det kan röra sig om. Kunskaper som bygger på visuella upplevelser är inte hårdvaluta men borde vara det.

Den mest skakande uppgiften i rapporten är emellertid något helt annat: Bildkonst, ­arkitektur, form och design får en stadigt mindre andel av den statliga kulturkakan. Varför http://hbl.fi/kultur/2012-07-04/25-ar-av-jazz-och-blues-i-dalsbruk har blivit så kräver en förklaring.

Ulrika Stahre