Inte ens modellerna kan visa sina ansikten
De små novellerna är behållningen i ”Unstraight stories from Egypt”
Publicerad 10.57
Klubben Trädgården är för de flesta stockholmare förknippat med långa köer på sommaren, under skanstullsbrons dån. Väntan på att släppas in, bara för att hamna i ännu en kö till svindyra shots. Men under några dagar i början av augusti finns där också den lilla utställningen ”Unstraight stories from Egypt”, genom ett samarbete med The Unstraight Museum och lokala aktivister i Egypten.
Den libanesiske fotografen Dawood flyttade till Sverige som sjuttonåring, men har under några månader dokumenterat hbtq-personers liv kring Kairo – där homosexualitet inte är förbjudet, men långt ifrån accepterat. Att bete sig omoraliskt i offentligheten eller utsvävande i allmänhet är straffbart.
Bilderna påminner om Nan Goldin, både med queerheten som tema, men också i den smutsigt blixtbelysta och högexponerade stilistiken. Skillnaden här är att man inte tillåts komma helt nära, trots att både naken hud och kyssar går att ana. Dawood kallar själv genren för ”dokumentär fiktion”. Ansiktsdrag har suddats ut, öron har förvrängts. Trots att bilderna är arrangerade med modeller så har han ändå inte vågat avslöja deras identitet. Riskerna är för höga.
En ensamhet och ansiktslöshet som präglar utställningen i både positiv och negativ bemärkelse. Det finns nerv i att se en flipflop flyta på vattnet, och bara på långt avstånd ana att det sitter en grupp män på stranden, tätt tillsammans. Ändå hade man velat komma ännu närmre, istället för att känna sig som någon som smugit fram till det där sällskapet.
Närheten finns istället i en sorts kvittomaskin där man matar fram små berättelser. Där hade jag kunnat stanna hur länge som helst, men måste väl lämna kvar lite lappar till de kommande besökarna. Eftersom berättelserna är anonyma finns ingen anledning att hålla tillbaka. Istället är det fritt fram att berätta om alltifrån en anspråkslös avrunkning i en park, på några meningar, till längre och tyngre vittnesmål. Små noveller, översatta både till engelska och arabiska.
Som en elev som förälskar sig i sin lärare på universitetet. De börjar chatta med varandra, och till sist bestämmer han sig för att satsa allt på ett kort, genom att köpa en present till lärarens födelsedag. Läraren flyttar till Turkiet och återvänder aldrig: ”Jag bestämde mig där och då för att aldrig köpa en present till en man igen”.
