Konsten att träffa kompisar är årets hetaste konst

På årets Documenta är det ingen hejd på hur mycket man ska delta i konsten

helskärm

Konsten att träffa kompisar är årets hetaste konst

En tomteverkstad utan tomtar?

Ett konstnärligt SIDA?

Relationell estetik for kids?

En protest mot Art Basel?

Konst som bara handlar om att hänga runt?

Buden är många när vi försöker förklara vad årets upplaga av jätteutställningen (1500 konstnärer) Documenta i Kassel egentligen handlar om.

Kuratorerna i det indonesiska kollektivet Ruangrupa har lanserat begreppet ”lumbung” för att förklara vad de håller på med. Det betyder ursprunligen ”rislada” men ska här förstås som att Documenta är en kollektiv process där konstnärerna fördelar resurser mellan varandra.

Det handlar helt klart om att pandemin gjort mänsklig samvaro till en bristvara. Så på årets Documenta är det ingen hejd på hur mycket man ska delta och engagera sig i konsten.

En person på pressdagarna sade sig vara beredd att börja slåss om hen tvingades ”delta” i fler konstverk till och en tysk ledande kritiker kände sig tvungen att ställa frågan ”Var är själva konsten?”

Årets Documenta är på sätt och vis en revival för nittiotalets ”relationella estetik”, men Sinziana Ravini vill hellre lansera ett nytt begrepp: ”Invitational art”. Det är viktigare att träffa sina kompisar än att göra föremål.

Att Documenta numera handlar om något helt annat än att bygga upp Tysklands kulturella status i omvärldens ögon är i alla fall helt uppenbart.

Och bara det är ju kul.

Anklagelserna om antisemitism som riktades mot kuratorskollektivet före öppningen faller dock helt platt. Faktum är att den politiska konsten lyser med sin frånvaro. Man måste åka till Berlinbiennalen som pågår samtidigt för att få se lite ideologisk vrede. Och vill man se sex och erotik får man åka till Venedig.

FOTNOT: Denna podd spelades in torsdagen den torsdagen den 17:e Juni, före det antisemitiska bildspråket i den stora banderollen "Folkets rättvisa" av gruppen Taring Padi uppmärksammades, vilket resulterade i att verket togs bort från utställningen, och Taring Padi liksom curatorerna i ruangrupa bad om ursäkt.

Med Ulrika Stahre, Sinziana Ravini, Fredrik Svensk och Clemens Poellinger, kritiker i Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Producent: Martin Aagård.