Svenssons slaka slangar
Publicerad 2014-11-26
Lasse Åberg och Peter Johansson vurmar för vurrar och den svenske tönten
I Gamla stan i Stockholm finns ett korvstånd med världens starkaste korv. Innan man serveras måste man skriva på ett kontrakt om att förtäring sker på egen risk. Lyckas man sätta i sig hela på fem minuter får man en t-shirt. Hettan lär motsvara den hos pepparsprej. Inte så få antar utmaningen. Jag tror alla är män.
Världens starkaste avokadosallad eller dumplingrätten Napalm skulle aldrig bli samma snackis bland grabbarna. Superheta korven Harakiri (ja, den heter så) är lika manlig som The Mauler, Zlatan Ibrahimovics tatueringar och boogierock tillsammans. Korv är manligt. Organiskt spänstig, med köttig färg, ofta lite böjd – Gud kunde ha haft korven som förebild då han skapade mannens kön.
När Peter Johansson nu teamar upp med Lasse Åberg på den senares eget museum för utställningen Korvfest närmar de sig en annan aspekt av charkuterispektret, den lättuggade och barnsliga, för korv är inte bara macho.
Bortsett från en filmsnutt där de tramsar runt i varmkorvdräkter är det Johanssons utställning, här syns kända verk från snart 30 års utforskande av svenskhetens symboler från dalahäst till falukorv. Andligt är bromancen desto tydligare. Bägge hyser ett grundmurat intresse för det svenska tönteriet, det bortkommet tafatta och fumliga. Om Stig-Helmer på charterresan skulle förvandlas till superhjälte skulle han bära Peter Johanssons superhjältetrikåer med kurbitsmönster.
I EG-debatten för 20 år sedan sades det att falukorven skulle förbjudas vid ett inträde, för Bryssel tyckte att den innehöll för lite kött. På samma sätt var inte Kalles riktig kaviar. Helig vrede uppstod. Skulle något jävla EG komma här och bestämma över vår mat? Vi får väl ha hur lite kött eller fiskrom som helst i den? EG borde gå med i Sverige i stället.
Allt det där ordnade sig. Falukorven fick EU-skydd, Sverige blev lite mer som andra länder. Men man påminns på Åbergs museum, fullt av serierelaterade föremål och Disneymemorabilia, hur banden till USA är starkare än de till Europa. Inte bara för att Kalle Anka är julens viktigaste tradition eller att dalkarlen Anders Zorn fick porträttera flera amerikanska presidenter. Utan för att det amerikanska, om än bullrigt och skrytsamt, för svensken är genomskinligt och begripligt. Här finns ingen månghundraårig förfining och polityr att göra bort sig kring. Det amerikanska är vad det ser ut att vara.
I det avseendet är Johanssons konst, i all sin svenska skrud, på ett strukturellt vis amerikansk. Inga avancerade ironier eller eleganta referenser, bara ärlig och rejäl.
En utländsk besökare skulle förbryllas över dessa vuxna mäns barnslighet och behov av att bjussa på sin töntighet. Det är bara för att de inte får hela bilden. Vi är inte bara mesigt skära och utblandade med potatismjöl. Vi har faktiskt världens starkaste korv också. Visserligen oätlig (som billig falukorv), men starkast. I hela världen.
Peter Johansson är medarbetare på Aftonbladet Kultur. Därför recenseras utställningen av Nils Forsberg, konstkritiker på Expressen.
Nils Forsberg
