Ett monster till mamma
Publicerad 2014-09-12
13 av Mia Berner en berättelse om en piskad och kuvad dotter
Mia Berner, norsk-svensk sociolog och författare, skrev under sina akademiska år samhällskritik, kulturjournalistik, vetenskapliga analyser och essäistik. Hon översatte i de flesta genrer men är inte så känd för sina skönlitterära verk.
Efter hennes andre make, finske poeten Pentti Saarikoskis död kom dock den hyllade och brett lästa kärleksbiografin PS - anteckningar från ett sorgeår 1985, (nyutgåva i En bok för alla 2000). Omedelbar, öppen och rörlig kombinerar den djup bildning, ironisk skärpa, berättargeni och mänsklig hållning på ett generöst, kanske unikt sätt.
Nu ger det lilla förlaget Celanders ut 13, en samling berättelser från Mia Berners barndom i en förmögen familj i Stavanger. Texter som hon tydligen filade på i många år innan sin död 2009 enligt den norske vännen, journalisten och författaren Morten A Strøksnes som skrivit efterordet.
13 är mycket strängare och stramare än sorgebiografin PS, närmast klassisk i stilen. Det sårade barnet har väntat länge, saker har klarnat, och underdrifterna och hennes särskilda fina ironi som gör PS-bekännelserna så underbara, och som hon där skriver att hon ”tog till för att undvika den egna överbelastningen” är här så skarpslipade att de nästan blir överseende.
Hon låter minnena tala för sig själva och skildrar en patriarkal småstadsborgerlighet där en klasshögfärdig och elak apa till mor försöker fostra den tidigt intellektuellt självständiga dottern till en liten kopia av sig själv medan den mer vidsynte och humane fadern är upptagen med affärerna. 13-14-åriga Mia uthärdar både hårda piskstraff och nätter i kolkällarn utan att mjukna, skvallra eller krypa för modern. Hon både föraktar detta monstrum, och älskar henne.
Volymen är ganska tunn sidmässigt, men med Strøksnes efterord där han berättar vad denna plågade 13-åriga flicka som modern ville låsa in på hospital, sedan blev för en fantastisk människa, får boken ett vidgande eko, ett slags efterklang i tankarna.
Mia Berner blev som ung begåvad student assistent åt filosofen Arne Næss och hjälpte honom med logikklassikern En del elementære logiske emner och när tyskarna kom gick hon in i motståndsrörelsen, i den så kallade Næssgruppen, undervisade, och var hemlig kurir. Hon flydde på skidor till Sverige 1943 och kom sedermera att ägna sig främst åt sociologi. Och åt att ta hand om Penti Saarikoski samt ett mindre lantbruk med fiske på Tjörn.
Vad betydde moderns grymheter för Mias liv och karaktär, egentligen?
Det kommer jag att undra över länge.
