Roligt om parning, pungkulor och dejting

Minna Höggren har skrivit en smart, infallsrik och vetgirig debut

helskärm

Det kan ju rimligen inte vara så att folk i Malmö har ett roligare och fria förhållande till sex än resten av Sverige, men ibland undrar jag. Det är från staden i söder som Amanda Svensson, Liv Strömquist, Maria Maunsbach, Tone Schunnesson och Amanda Romare skrivit smart, roligt och drabbande om kärlek. Deras romaner och serieböcker från 2000-talets första decennier har fått sex- och kärleksskildringarna från Stockholm att verka ängsligt inåtvända och ansträngda.

Nu debuterar Minna Höggren, även hon uppvuxen i Malmö, med ”Kärleksgapet”, en fackbok där hon undersöker kärleken i dejtingapparnas tid. Den som läst Höggrens texter i Aftonbladet vet att hon alltid är på jakt efter kunskap. Hennes texter fungerar ofta som en sambandscentral där hon kopplar ihop personliga reflektioner med vad vetenskapen sagt om hennes ämne.

Alltså en perfekt fackboksförfattare. I ”Kärleksgapet” vill Minna Höggren förstå varför män och kvinnor tycks ha så svårt att mötas i dag. Har det förvärrats med dejtingapparna? Har kvinnor blivit vinnare i samhället men förlorare på Tinder, Bumble och Hinge? Eller har kvinnor bara för höga och orimliga krav på män? Går det alls att överbrygga kärleksgapet?

Med sådana frågor söker Minna Höggren upp ett 30-tal personer för att få svar; politiker, psykologer, neurologer, biologer, teologer, journalister, statsvetare. Hon pratar med ikoner som den franska stjärnsociologen Eva Illouz men också med Albin som bor i en liten svensk by och beskriver hur han känner sig ”som en b-produkt” när inga kvinnor svarar efter en matchning.

Höggren skriver om oxytocin och dopamin, om pungkulor och parningsfrekvenser, om sexuell alienation och defensiv autonomi. Hon rör sig ledigt fram och tillbaka genom historien. Fram växer en lika sorglig som fascinerande bild av hur människan alltid sökt efter kärlek men samtidigt uppfunnit mängder av strategier för att hantera risken för att bli bortvald och avvisad.

Det är en välkomponerad debutbok, där kapitlen gärna avslutas med en fråga som leder till nästa kapitels ämne. Mot slutet förlorar hon tyvärr koncentrationen och stilen blir väl pratig. Men överlag skriver Minna Höggren med ett ljuvligt stilistiskt självförtroende. Hon är som allra bäst när hon med egna ord populariserar vetenskapliga teorier, som när hon beskriver ammoniternas parningsakt för 400 miljoner år sedan eller vad som sker i hjärnan när man blir förälskad genom mötet med en snygg bartender en sommarkväll i Köpenhamn. Det händer flera gånger att jag skrattar högt åt någon extra rolig formulering.

Minna Höggren kommer aldrig fram till något entydigt svar om hur kärleksgapet ska bli mindre, men det är inte heller bokens ambition. Hon vill väcka tankar och dra igång diskussion utifrån de ofta motsägelsefulla svar hon får från sina intervjupersoner. Genom kapitlen uttrycker hon en allt starkare längtan efter en mer sårbar kärlek, bortanför spel och attityder, och efter en sorts empatisk uppförandekod, där båda tar ansvar för ”det tunnhudade och ömtåliga som är vi”.

”Kärleksgapet” är en smart, infallsrik och vetgirig debut. Det är en bok som skulle kunna få en hjärna av sten att börja tänka.

Minna Höggren är medarbetare på Aftonbladet Kultur. Därför recenseras boken av Åsa Beckman, biträdande kulturchef på Dagens Nyheter.