Fräckt, roligt och fullt av ohämmat uppror

Anneli Jordahls nya roman är mer frisläppt än hennes tidigare

helskärm

Anneli Jordahl har i sin nya roman låtit sig inspireras av Aleksis Kivis roman Sju bröder från 1870, en finsk klassiker, full av konkret detalj och drastisk humor, som skildrar en brödraskaras väg från vildmarksliv till samhällsgemenskap. Hos Jordahl är det sju systrar, döttrar till en björnjägare, som efter föräldrarnas död drar till skogs och försöker överleva där.

Historien berättas av en kvinna som får syn på systrarna när de säljer rävsvansar på en marknad och bestämmer sig för att ta reda på allt hon kan om dem. Det hon inte får fram genom intervjuer och egna iakttagelser hittar hon på, blandar dikt och sanning som författare gör.

Resultatet är en helt ohämmad skildring, mer frisläppt än något jag tidigare läst av Jordahl. Systrarna är våldsamma, råa i mun och kroppsligt oblyga. Skogslivet gör dem inte mer välkammade, tvärtom blir håren allt tovigare och kroppslukterna fränare. Maktkampen mellan dem skärps, de starkare tar till våld mot de svagare, och de senare söker sig bort, mot det ljus som strålar från kyrka, skola och bibliotek.

Kivis roman läses ofta som en allegori om det finska folkets utveckling från jägare och samlare till bofasta odlare. Jordahls roman rymmer en liknande utvecklingshistoria. Systrarna är analfabeter, de har alltid följt faderns lag: lär er inte läsa och håll er undan från män. De föraktar sin mor och förhärligar manlig styrka och jaktinstinkt. Men några av dem bär på en längtan de först efterhand förmår sätta ord på, i dubbel mening. De upptäcker att modern i all hemlighet kunde läsa och skriva sin egen historia, och de vill själva lära sig och välja sitt liv.

Björnjägarens döttrar är som så ofta hos Jordahl en berättelse om klass och klasskillnader, om bibliotekets välsignelser och om modet att söka sin egen väg till kulturen, utan att överta en annan klass arv. Samtidigt är Jordahl denna gång så uppenbart road av att gräva ner sig i det okultiverade livet medan civilisationsprocessen avklaras mer summariskt. Den hårda tillvaron i skogen skildras med stor inlevelse och detaljrikedom. Vinden sliter och regnet piskar, potatisen systrarna försöker odla fryser bort, själva värmer de sig med sprit och somnar till pilska drömmar om män. Dagarna är fyllda av hårt arbete och slagsmål, kropparna värker, marken är vattensjuk och luktar dy.

När ett par av systrarna skickas till stan för att sälja pälsarna efter de djur de lyckats snara eller skjuta slutar expeditionen i katastrof, flickorna går och lägger sig med män, super och slösar bort pengarna. Det slags skövling brukar vara ett manligt privilegium, i verkligheten såväl som i litteraturen, men här visar Anneli Jordahl att kvinnor också kan. Det är fräckt, det är roligt och som alla uppochnervända världar fullt av uppror!

Anneli Jordahl medarbetar i Aftonbladet Kultur, därför recenseras boken av Ingrid Elam, litteraturkritiker i SVT och Dagens Nyheter.