Lillpotäten
Uppdaterad 2013-12-19 | Publicerad 2010-12-15
Petter Lindgren läser
Staffan Westerbergs
märkvärdiga bok om
sin tunga barndom
Trafikplats Uppväxten, Genombrott 122 kilometer, Välkommen till Äktenskaps län.
I självbiografierna susar åren så geschwint förbi, i alla fall för det mesta.
Staffan Westerbergs Elvaåringen är annorlunda. Ideligen bromsas flödet upp, och man tvingas liksom springa ut och bända upp huven för att se efter vad som verkligen står där i texten, som i en diktsamling.
Det kan vara en vacker rad, ”det låg ett ljust skimmer av framtid över våra hus”, eller något anslående som måste läsas om just för att det är anslående, eller kanske bara lite skevt fast på ett ovanligt vis: ”Åren gör en oren. Det är det stora vemodet i livet, för jag har ett behov av att solka ner mig, men jag är för feg för att tillhöra den där skitiga typen som ingen vill veta om.”
Westerbergs elvaårsjag, ”icke skyldigt och oduktigt”, ”iakttagande och mållöst”, är både öga och bakgrundsfärg i den här vindlande lilla boken, blott 102 sidor lång, med inströdda teckningar och fotografier från barnaåren strax utanför Luleå och det första trevande vuxenlivet i bland annat Paris.
Ofta är det mycket sorgligt. Storebrodern Lasse blir påkörd och dör efter att ha plockat kabbelekor till mors dag, och modern gör sig oåtkomlig för Staffan genom att låsa in sig i depression och ensamhet, i ett ”förmak till döden”. Porträttet av pappa disponenten är också mörkt, men rymmer ljusare drömlika stråk av närmast erotisk karaktär, påminnande om Magnus William-Olssons kretsande kring moderskroppen i den nyligen utkomna diktsamlingen Ingersonetterna (Wahlström & Widsrand).
Stundtals är tonen mer uppsluppen och distanserad, som i skildringen av hur författaren i sin gröna ungdom våldgästar Lars Forssell i dennes hem, med en egenproducerad dockteateruppsättning av Forssells pjäs Narren som tillhörde sina bjällror. ”Har du en filt”, är allt Westerberg får fram när den kände poeten och dramatikern öppnar sin dörr.
”Vissa saker måste man ta sig igenom utan återvändo. Läkarundersökningar, tentor, kärleksmöten, andras begravningar, uppspel – i hopp om att det finns en överlevnad på andra sidan.”