Nytt ljus över mordet på Zaida Catalán
Hynek Pallas: Staffan Lindbergs bok ger en oumbärlig inblick i vad hon gjorde – och riskerade
Uppdaterad 2019-10-21 | Publicerad 2019-10-19
Finns det en koppling mellan årets Nobelpris i kemi och mordet på Zaida Catalán? Det är i alla fall ett sätt att läsa utrikesjournalisten Staffan Lindbergs nya bok om FN-experten och det Kongo hon mördades i.
När det i mars 2017 stod klart att den svenska som hade försvunnit under ett uppdrag i Kongo-Kinshasa var Zaida Catalán ryckte många ur hennes generation till. Catalán var ungdomspolitikern vi såg göra kometkarriär i en personfixerad tid. Hennes engagemang för djurrätt eller jämställdhet, i Almedalen och på demonstrationer, tycktes dock alltid större än det partipolitiska. Kanske var det inte så underligt att hon kring 2010 försvann ur offentligheten när hon inte lyckades ta sig in i Europaparlamentet.
Desto större blev chocken när den grunda graven hittades och en skändlig video på mordet spreds av de kongolesiska myndigheterna.
Så vad hände?
”Mordet på Zaida Catalán” publiceras bara veckor efter att SVT:s Uppdrag granskning har vunnit två internationella priser för ”FN och mörkläggningen”. Avsnittet som sändes förra hösten avslöjade troliga anledningar bakom mordet och vilka som bär ansvaret. Jag är nog inte ensam om att känna med den skrivande journalist som kommer med sin bok när allt tycks berättat.
Det dröjer inte många sidor innan jag inser mitt fel.
Från det personliga till det politiska ger Lindberg inte bara en fylligare bild av Zaida Catalán och hennes FN-arbete – Mordet på Zaida Catalán kommer också med nya framgrävda uppgifter om vad som skedde.
Med kvällstidningsjournalistens effektivitet skissar Lindberg upp hur Catalán formas. Från barndomen med gröna vågen-mamman och pappan som flytt tortyren i Pinochets Chile. Den tidiga aktivismen och hjärtefrågorna. Och därmed anledningarna att söka uppdrag i världens farligaste länder: 2011 hamnar hon första gången i Kongo-Kinshasa och utbildar poliser i arbete mot sexuellt våld.
Till en början irriteras jag av hur Lindberg skriver in sig själv och sina krigserfarenheter i boken. Men snart är det genom samtal hem till den oroliga hustrun och anteckningar från blöjshopping på Ica där han tänker på någon rebellgrupp som det svåråtkomliga förmedlas: varför människor dras till konflikter och hur den som är närmare den farliga zonen kanske är mindre orolig. Av adrenalin eller för att hen har fullt upp med att lösa praktikaliteter sådana områden består av. Mutor, kontakter, fordon – allt som Lindberg på resorna till Kongo måste fixa med var Cataláns vardag.
Utan att förlora känslan för den lilla världen i möten med Cataláns mamma och syster som sitter kvar med outhärdliga frågor på Öland, är det när Lindberg vidgar cirkeln och förklarar FN-expertens ”vardag” utifrån Kongo-Kinshasas historia och samtid som boken blir oumbärlig.
I likhet med andra afrikanska krig reduceras konflikter till det ”etniska”, som om detta uteslöt ekonomiska motiv
Utrikesjournalisten vet att det är bristen på enkelt narrativ som gör att Kongo trots barnsoldater och massvåldtäkter inte får fäste i rubrikerna. Det spelar ingen roll om världens största FN-styrka finns här. För landet har inget IS – man har oräkneliga miliser och nya uppstår ständigt på en yta stor som Västeuropa.
Krigen har kostat sex miljoner människor livet. Problemet är inte bara omfattningen utan att det betraktas som en naturkatastrof. I likhet med andra afrikanska krig reduceras konflikter till det ”etniska”, som om detta uteslöt ekonomiska motiv.
Så när häxdoktorer används av miliser och 46 småflickor systematiskt våldtas i en by drar journalister öronen åt sig. Catalán försökte i stället sätta dit den parlamentariker som var ansvarig för vad hon förstod var en maktkamp. Makt i en region där naturrikedomar sedan kolonialtiden har varit en förbannelse.
Det finns ett utmärkt stycke i Mordet på Zaida Catalán där Lindberg skriver fram detta som metafor. Han beskriver skönheten vid Kivusjön, en av världens farligaste sjöar. Metangasen på djupet kan explodera och kväva människor. Men med rätt metoder kan den också utvinnas. Så har Kongo levererat elfenben, zink, olja, gummi, uran, guld och diamanter under ett förfärligt utsugande som har lämnat landet fattigt och härjat.
I dag är tillgången kobolt. Komponent i de litiumjonbatterier som belönades med årets Nobelpris i kemi. Kongo har 64 procent av världsproduktionen. Gruvdriften i staden Kolwezi som Lindberg besöker är avgörande för Apple, Tesla och elsparkscykelbolag – men involverar barnarbete och kinesisk kolonisering. Det är hemsk läsning. Och självfallet fanns även denna industri med bland sakerna som Catalán tittade närmare på.
Vidgandet av perspektivet, att Lindberg lyfter kongolesiska hjältar som Catalán samarbetade med – läkaren Denis Mukwege som ifjol tilldelades Nobels fredspris, polischefen David Bodeli och andra – förminskar inte bokens huvudperson. Tvärtom: det är så man förstår vidden av det hon gjorde. Och riskerade. Zaida Catalán var bara 36 år gammal när hon sköts i ryggen och fick halsen avskuren.
Man vågar väl inte tala om en trend. Men Mordet på Zaida Catalán är höstens andra svenska fackbok som ger perspektiv på Kongo-Kinshasa. Harald Hultqvist (som är en vän till mig) har skrivit Brevet från Kongo som förvisso är en personlig resedagbok från Kongofloden – men fångar det svåra livet där på djupet.
För vi behöver alla narrativ vi kan få. Så att strålkastarljuset ligger lika mycket på Nobelpodiet och svenskar som riskerar livet för en bättre värld – som på dem som under vidriga förhållanden gräver fram vår tids olja.
Staffan Lindberg är reporter på Aftonbladet, därför recenseras boken av Hynek Pallas, kritiker i Expressen och Göteborgs-Posten.
