Bok: Hans Gunnarsson - Försmådd

Åsa Linderborg

Plötsligt en fredag gränslar Ingvar cykeln för att åka hem till Stina med en flaska vin. Stina är rektor på högstadieskolan där han arbetar som historielärare. Han vet ingenting om henne, men förmodar att hon lever ensam, precis som han. Han vill prata om den förestående temaveckan, säger han, och blir motvilligt insläppt.

Nästa dag kommer han tillbaka. Och dan därpå. Rätt som det är har han tjatat sig till ansvaret för Stinas blommor när hon ska utomlands.

Med nycklarna i hand letar han igenom radhuset, bara för att få veta om hon döljer nåt i största allmänhet. För varje cykeltur till Tussilagovägen, kommer han ett snäpp närmare katastrofen.

”Försmådd” är en gastkramande medelklassatir om en man i pensionsåldern som sakligt kan redogöra för varje felsteg han tar, samtidigt som han är oförmögen att se sig själv utifrån. Misstänksam och otacksam betraktar han sin omgivning. En inskränkt småstadsadjunkt som författat en pamflett mot nazism och rasism, men som i sin vardag är full av fördomar mot homosexuella, kvinnor, afrikaner – ja alla.

Ingvars axiom är den torra kvasiakademikerns – pamfletten han försöker påtvinga alla för läsning och sen olyckligt nog skickar till tryck, heter ”Svaghet och svulst. Intoleransen i Folkhemmet – från Bollhusmötet till Badmintonbråket” är fångad med stor humor av den stilsäkre Hans Gunnarsson. Det är väldigt roligt rakt igenom, men också sorgligt och inte minst otäckt med denna ensamhet som skapar livsfarliga män. Skickligt gestaltar Gunnarsson Ingvars begränsade synfält, samtidigt som han inte redogör för hela bilden. Mycket antyds och överlämnas åt läsarens fantasi – och egna fördomar.

Som roman är Försmådd en bagatell – här finns inga stora frågor att ta ställning till eller öden att grubbla över – men den är hög­oktanig.

Hans Gunnarsson är en av våra styvaste dramaturger och med Försmådd firar han triumfer. Jag skulle vilja se den som kan lägga den här boken ifrån sig.