Gamla och nya trauman i debutroman
Publicerad 2013-01-25
”Ryssar är såna som gillar björkar” en fresk över migrationens alla konsekvenser
Masja är tolk, bosatt i Tyskland, med en tysk kille. Hennes liv är studier, vänner. Hon är flykting från kriget i Azerbadzjan. Hon är också judinna och ingår i en släkt som dras mellan emigration till Israel och viljan att vara kvar, varhelst man nu befinner sig.
Dessa är några spår i handlingen i Ryssar är såna som gillar björkar, en roman om människor i rörelse, om migrationer, krigsminnen och samtida krig. Olika omständigheter för Masja till en relativt isolerad tillvaro i Israel och till en konflikt hon inte riktigt orkar ta ställning i.
Olga Grjasnowas debutroman följer Masja genom nya och gamla trauman, flykten från Baku, hennes kärleksproblem, hennes försök att styra upp ett liv som alltmer går i stå – alltmer utgörs av avståndstagande från ett sammanhang, isolering. Att hon arbetar som tolk är förstås den ironiska motvikten: hon förstår och talar massor av språk, men saknar kommunikationen. Språken är inget annat än ytliga verktyg, nästan en sorts matematiska formler utan samband med människor av kött och blod.
Nationaliteter, religioner, meningslösa ritualer, rasism maskerad som tolerans – Masjas ögon dissekerar, en smula blasé, människor i sin närhet, från den fredsaktivistiska israelen Tal till professorn på det tyska universitetet: ”Hans multikulturalism utövades i kongressalar, konferensbyggnader och dyra hotell. Integration betydde för honom krav på färre huvuddukar och mer hud, jakten på ett exklusivt vin eller ett ovanligt resmål.”
Det är inte en reell ensamhet Grjasnowa skildrar, men en klarögd distans. För i lika hög grad som hennes huvudkaraktär genomskådar framför allt det samhälle som får symbolisera väst, det tyska, i lika hög grad misslyckas hon att göra något av sin klarsyn. Hon är en gammal människa i en ung kvinnas kropp, som på ett hallucinatoriskt sätt närmar sig bortträngda känslor och inkapslade upplevelser.
Men, och det finns ett men: mot denna kvinna med både många och inga egenskaper ställs berättelser från Baku, anekdoter om andra immigranter, om våld och krig, som är högst verkliga och helt renons på cynism.
Ryssar är såna som gillar björkar är en fresk över migrationens alla konsekvenser. Det är med in- och utvandrarnas perspektiv som världen betraktas, och det är en värld full av korttänkthet och ensidiga perspektiv.