Åttiotalet revisited
Uppdaterad 2014-12-14 | Publicerad 2014-12-13
Drabble skildrar ett politiskt klimat som påminner om nuet
Förlaget Modernista har länge ägnat sig åt att trycka om gamla böcker som de ger snygg form och kallar ”Moderna klassiker”. Nu ger de ut den brittiska författaren Margaret Drabbles Elfenbensporten från 1991. Det politiska klimatet i romanen påminner om nuet, menar förlaget.
Jag håller med. Märkligt lite verkar ha hänt i världen sen den skrevs i slutet av 80-talet, mer än samma saker om igen. Den intellektuella medelklass hon avbildar, lika inkännande som skarpögt, kvickt och kritiskt, verkar på samma gång tidlöst klassisk.
Elfenbensporten är den tredje i en romantrilogi om en krets intellektuella i London med ett förflutet i vänstervågen bland universitetsungdomar på 60- och 70-talen. I mitten av 80-talet då Elfenbensporten utspelar sig har de blivit etablerade, medelålders och lätt cyniska journalister, författare, universitetslärare, förläggare och makthavare inom kulturbyråkratin. De har lösgjort sig från sin klassbakgrund, hunnit skilja sig, eventuellt gifta om sig och vill ännu göra sken av att deras liv är öppna och oavgjorda, att de inte bryr sig om pengar eller positioner eller är så klavbundna av sin smakfulla och bekväma livsstil som de är.
De är politiskt klarseende men de ”tror” inte längre, kan inte tro (även om de beklagar detta) på socialismen eller på solidaritet eller på de förtryckta folkens befrielserörelser, som de gjorde i sin radikala ungdom. De känner inte längre något tvingande personligt ansvar för tredje världens fattiga eller för vart den postindustriella kapitalistiska civilisationen kan vara på väg. De tycker att de förtjänar sina löner, sina stabila hus, lägenheter i Camden, de skämtar om kraschen, apokalypsen, naturens förgiftning och förstörelse men är egentligen mer engagerade i familjebekymmer, jobbgrejer och flirthistorier än frågan vad de skulle kunna göra för att göra världen bättre.
Författaren skippar sånt som vanlig romanteknik, hjälte och intrig och följer i stället flera personer samtidigt i en obesvärat elegant korsklippning mellan flera samtidigt pågående, mycket olika liv.
Formen blir till en oerhört stimulerande rikedom av röster, perspektiv, diskussioner, om allt från utomhusmarknadernas förvinnande, krigsdödsstatistik under 1900-talet, nytolkande av Shakespeare, styvbarnsproblem, antalet ton USA- bomber över Vietnam och Kambodja, otacksamma flyktingars hemlängtan, om huruvida det privata ägandet oundvikligen leder till att de som sliter mest och hårdast får minst som redan John Stuart Mills förutsåg, om människan är ett horddjur eller hjorddjur, om Freuds begrepp överjaget omfattar ett gemensamt syfte, varför tyskarna dödade judar frivilligare än italienarna, Conrad contra Malraux och Baudelaire, Saigons hotell versus Hanois, alla tampongerna i havet …
Vissa av dessa 80-talstypiska lätt satiriska livstrådar har filosofisk deckarspänning, som psykoterapeuten Liz resa till Asien för att söka Pulitzerbelönade författaren Stephen Cox som försvunnit i Kambodja när han sökte efter de röda khmererna. Han ville ta reda på vad som hänt med Pol Pots drömmar. I romanen har den störtade Pol Pot fortfarande 40 000 beväpnade anhängare ute i de mörka skogarna.
En del av Drabbles figurer är tecknade med fin feministisk wit, andras omständigheter är mer tragiskt rena, som den kambodjanska änkan och lärarinnan madame Savet Akrun som sörjer sin son och sitt liv och försöker överleva själsligt i ett FN-gränsläger.
Drabble lyckas också fånga det där otydliga och komplexa skeendet när en tidsanda glider över i en annan och nya generationer ”tar över” och blir de som driver och formulerar ”det häftiga”, hoppet kanske, det nya ljusa, utopier av helt annan sort.
Londonvännernas liv genomkorsas av yngre, olikseende människotyper, thailändska skönhetsdrottningen och riskkapitalisten miss Porntip sitter plötsligt på flygstolen bredvid, barn blir vuxna, nya bekantskaper uppstår. Först efter ett tag börjar man fatta relationerna mellan individerna, osynliga dynamiska band som liknar kärlek, som är sköra och flyktiga men till sist det enda bestående.
