Fattiga får betala för att ta hand om sin egen skit
George Saunders tar fram det sämsta i dagens samhälle och människor
Publicerad 2021-08-17
Det må vara en banal iakttagelse, men den nya tjänstefolksklass som vuxit under pandemin – hemkörning av livsmedel, färdiga måltider, paket – har funnits länge. Den hade knappast nått någon betydande omfattning om inte internet blivit ett verktyg där vi i dag förväntas utföra en rad plikter och ärenden som tidigare andra gjorde.
Dessa ”andra” hade fasta anställningar – i butiker, på resebyråer och flygbolag. I dag har många av dem förlorat sina jobb. Samtidigt har myndigheter och stora institutioner kunnat dra ner på sin fasta personal. Outsourcing är grejen. De som nu flyttar paket och kör hem mat arbetar på ackord eller beting och om de har fast anställning är den antingen kort eller dåligt betald – inte sällan både och.
En förutsättning för denna strukturella omvandling är givetvis att det finns ett ekonomiskt segment som har råd att betala för alla köra hem till dörren-tjänster. I det gamla klassamhället hade detta segment egna hushållerskor och betjänter. I dag har vi två kollektiv: det ekonomiskt starka segmentet och de som är beroende av detta.
Vad har nu detta med den amerikanske författaren George Saunders att göra? Jo, om man drar min banala iakttagelse några varv, säg, låter dem som flyttar paket och levererar hem bo i smutsiga kollektiv i någon nedgången förort, medan de som köper tjänsterna bor i grindsamhällen och utnyttjar köra hemtjänster för allt möjligt: sex, slavarbete, laboratorieexperiment, exotisk trädgårdsutsmyckning av fattiga flickor som hänger i en ställning med en tråd dragen genom hjärnan, ja, då har vi en typisk novell av George Saunders. Han skruvar upp existerande fenomen till en ryslig nivå.
Berättarna i Saunders noveller, nästan alltid i första person, tillhör det fattiga segmentet. De arbetar under slavliknande förhållanden, har uselt betalt, men har inte övergivit den amerikanska drömmen. De kämpar förtvivlat för att försörja sina familjer. Men varje handling leder likt en grekisk tragedi till att allt blir värre. De grymheter de utsätts för är därtill internaliserade som självklara inslag i det samhälle de lever i.
Vad som gör novellerna extra starka är att i princip alla har ett outvecklat språk. Ingen tycks ha förvärvat en lingvistisk repertoar som överträffar en tolvårings. Översättaren Niclas Nilsson har hittat ett motsvarande svenskt idiom: grammatiskt ofullständiga satser, magert ordförråd och illa formulerade, ofta naivt uttryckta tankar och drömmar.
I Flykten från Spindelhuvudet experimenterar man med fångar genom att med kemiska substanser styra deras känslor gentemot det motsatta könet. Villkorslös kärlek eller suicidal ångest är bara en knapptryckning bort. Medborgarnas känslor kan manipuleras av dem som har makten.
I Inbördeskrigsland på fallrepet kämpar några i en stenåldersby, en temapark där de har att betygsätta varandra för sina insatser som trovärdiga troglodyter och betala per kilo för sina fekalier, som de måste bära bort vid arbetsdagens slut. Ett dåligt betyg från partnern eller ifrågasättande av att betala för bortforsling av fekalierna, leder till kicken. Raskt förfaller lånen på huset, barnen får byta skola eller den sjuka partnern hemma får inte råd med mediciner.
Boken består av ett urval från Saunders tre novellsamlingar. Tveklöst blir hans noveller allt kusligare, de från Tionde december, som redan finns på svenska, hör till de starkare.
Semplicaflickorna (här kommer trädgårdspyntet med hängande flickor in) dröjer kvar som få. Kombinationen av berättarens gränslösa kärlek till sin dotter, som uttrycks rörande klumpigt, och hur förberedelserna av hennes födelsedagskalas sedan går över styr, fångar ett amerikanskt klassamhälle som passerat de flesta moraliska gränser.
De som hålls nedtryckta har inte ens fått möjlighet, genom utbildning eller uppfostran, att se vartåt det barkar. Fake news, ja, det begreppet når inte ens till förnamnets första bokstav. Novellen är ett litet mästerverk.
Saunders tar fram det sämsta i dagens samhälle och människor, där det enda som inte gått åt pipan är drömmen om den lycka som fortfarande finns inskriven i den amerikanska konstitutionen. Självförtroendet, var och en sin egen lyckas smed, det amerikanska begreppet ”self-reliance” – lever här endast som en grym ironi.
Av allt detta gör Saunders en litteratur som samhället skrämmande snart verkar komma i kapp. Novellerna kastar ett annat ljus över alla hemkörningsbud som dygnet runt trafikerar våra gator, ett ljus som varslar om en mycket mörk framtid.