Dikt som spelar roll
I Gunnar Ekelöfs dikt ”Eufori” beskrivs ett slags avklarnad värld av självklarhet, ett inre och yttre tillstånd där det udda har blivit jämnt och det vassa och kantiga har förlorat sin udd. Försoning är ett adekvat ord.
Det är just det här självklara tillståndet av vila som existerar som ett konstant epicentrum i den finlandssvenske poeten Claes Anderssons senaste diktsamling En morgon vid havet – inandning, utandning, även om den egna fysiska döden också finns närvarande som en realitet.
Ekelöf skrev: ”känna hur död och liv är starka som vin inom en” och Andersson skriver fram sin egen kommande frånvaro i ljuset av faderns bortavaro: ”Rester av din kropp är kvar i mig/Din kropp andas i mig, skrattar och gråter i mig/Askan, benmjölet, tänderna och dammet i krukan/av lera är kvar i mig/Din frånvaro, dina krig är kvar i mig/Din tyngd, din vrede, din värme och din kärlek/är kvar i mig”.
Andersson skriver en närapå fjärilslätt dikt som samtidigt är blytung och fylld upp till brädden av existensens mörker och paradoxer: ”En morgon vid havet med sol, vind, fåglars rop och vingslag förstår jag hur vacker världen är/För ett ögonblick upplever jag en så häftig lycka att jag inte vet om jag vågar leva längre/I själva verket har jag redan lämnat allt och väntar bara på att jag själv skall komma efter/Det dröjer en stund och jag har all tid i världen”.
En morgon vid havet – inandning, utandning är på en och samma gång klart lysande i sitt credo om människan som en plats för hopp och förändring, för att inte säga tillit och samtidigt värjs det inte undan för verklighetens namnlösa mörka djup.
Stor dikt. Vacker dikt. Betydande dikt. Den typ av dikt som spelar roll.