Så monteras svenska folkrörelser ner
Den sammanlagda bilden är tydligt antidemokratisk
Det finns en skönlitterär manual för hur man avvecklar demokratier. 1935 hade Nobelpristagaren Sinclair Lewis lyssnat på sin hustru, som var utrikeskorrespondent i Berlin, om utvecklingen i Tyskland. Som den satiriker han var gjorde Lewis om materialet till en skönlitterär berättelse. Resultatet blev en svart komedi om hur demagogen Buzz Windrip vinner presidentvalet 1936 genom att hetsa mot kommunister och judar, attackera Mexiko och avskeda misshagliga professorer. ”Sånt händer inte här” blev en instant classic och sålde i 330 000 exemplar. I efterhand ansågs Lewis ha upptäckt högerpopulismens esperanto.
Det var därför inte oväntat att ”Sånt händer inte här” fick en renässans när Donald Trump blev president 2016. Hade Trump varit förmögen att läsa en roman kunde man nästan tro att karln tagit ”Drain the swamp” från Windrips ordlekar med ”Wash out” och ”Washington”.
Men det finns en annan, sällan diskuterad sida av Lewis roman som har relevans långt utanför USA. ”Sånt händer inte här” skrevs när New Deal just haft ett bakslag, med en ökning av arbetslösheten som resultat. Detta skapade ett väldigt missnöje med en våg av strejker som följd. Knappt två decennier tidigare hade Eugene Debs genomfört den mest framgångsrika socialistiska presidentvalskampanjen i USA:s historia och författaren Upton Sinclair drog hundratusentals till sina massmöten där han agiterade för en radikalare New Deal. Dessa socialistiska krafter kanaliserade samma folkliga missnöje som högerdemagogerna.
För Lewis – som själv var vänsterliberal – var det centralt att demokratin bara kunde nedmonteras om arbetarrörelsen desavouerades. Den erbjöd ett mera folkligt svar på krisen genom krav på fördjupad demokrati. Hur nedmonteringen kunde ske visade Lewis i detalj när Windrip förbjöd strejker, förstatligade fackföreningar, slog ner kommunistiska organisationer och ersatte arbetarklassens högtidsdag med ”lojalitetsdagen”.
Lite tillspetsat skulle man kunna säga att Lewis inte bara förutspådde hur Trumps vikinga-wannabees skulle storma Kapitolium. Utan även hur SD:s nätkrigare skulle storma ABF.
”Sånt händer inte här” borde läsas på nytt, men ur ett annat perspektiv
Detta slår mig när jag läser Peter Gustavssons bok ”Angreppet. Så urholkar Tidö-regeringen vår demokrati”. Det är på många sätt en unik bok, för Gustavsson har ett perspektiv som påminner om demokratisynen hos Lewis. Det som vi brukar kalla ”den svenska modellen” – ett av de mest missförstådda begreppen i dag – handlar inte så mycket om relationen mellan stat och näringsliv som att den politiska demokratin byggs underifrån. Gustavsson skriver: den svenska demokratin är närmast sammanvuxen med folkrörelserna. Intresseorganisationer påverkar utredningar och remisser, ger partier expertkunskap, medan fackföreningar stärker folkflertalets röster på jobbet.
I boken gör Gustavsson en noggrann genomgång av Tidöavtalet och visar systematiken bakom angreppet: hur folkbildningen får ökade självfinansieringskrav, statsanslagen avskaffas till minoritetsorganisationer och skyddsombuden frikopplas från fackföreningarna. Att en fredsorganisation får minskat anslag hotar inte demokratin i sig, skriver Gustavsson, men när man ser hur metodiskt folkrörelserna monteras ner inser man att den sammanlagda bilden är tydligt antidemokratisk.
I dag är vi vana vid att tänka på hotet mot demokratin som en George Orwellsk känga i ansiktet: från en Putin, Trump eller en Orbán. Men samma känga stampar samtidigt ihjäl demokratins arbetsmyror. Enligt V-dem så har 40 års demokratiska framsteg svepts bort i världen: 2023 var vi tillbaka på 1985 års nivå. Detta förklaras knappast av tigerattacker – utan av en mängd myggstick.
”Sånt händer inte här” borde läsas på nytt, men ur ett annat perspektiv. Att Windrips kadrer stormar Kapitolium, är inte den enda parallellen till vår tid. I Sverige borde vi intressera oss för hur han röker ut demokratins underjordiska gångar.