Skarp blick på 08:ornas ängslighet
”Stockholmsnatt” från tio år har samlats i en volym
SERIER Jag var länge lite provocerad av Stockholmsnatt, Pelle Forsheds och Stefan Thungrens serier som publicerats varje fredag i Svenska Dagbladet sedan 2005. Nu utkommer en fet jubileumsbok (på Kartago förlag) och det finns chans att ny- eller återbekanta sig. Det som störde för kanske nästan tio år sedan var de många referenserna, den slutna världen. Musik, märken, mode. Astråkigt, ärligt talat. Kanske som Stockholm kan te sig för icke-stockholmare. Slutenheten stod i så skarp kontrast till de fint tecknade miljöerna, detaljrikedomen som var generös.
Nu, mitt i tiotalet är tilltalet öppnare. När personer i serier åldras, vilket de gör, kommer till slut medelåldern och dess tappade koll. En effekt blir att allmängiltigheten möjligen ökar men serierna blir också mer och mer av kommentarer till samtida händelser.
Så om kollen tidigare var populärkulturell blir den senare politisk. Det är Tintin i Kongo som blir Jimmie i SoFo, det är tiggeri, näthat, EU-val. Och helt lokala Stockholmsföreteelser som Nya Hornstull (”Skäggtorget”). Men mest av allt är det ett serieskapande som med otroligt skarp blick ser igenom den ack så stockholmska ängsligheten - att alltid vilja vara rätt men tyvärr ofta vara fortsatt ocool.