När allvar möter flams
Eva Lindströms språk väcker djuren till liv
I sin nya bilderbok dukar Eva Lindström upp en variant av Aisopos fabel om storken och räven. Ni vet den där om hur räven bjuder på middag på ett fat och storken ger igen genom att servera tilltugget i kruka.
Hos Lindström är det i stället en kopparorm som frestar med spindlar med dill och en hare som bjuder på ”majrovor, majrovor, majrovor, sallad”.
Kopparormen är förstås inte så sugen på grönsaker, och skyller på att hon bantar. Haren äter bara av dillen.
I berättelsen ryms också en liten flicka, Lilly, som möjligen kan vara en yngre upplaga av den klarsynta servitrisen med samma namn i Lindströms Vid bergets långa breda fot från 2003 (Alfabeta). Lilly blir lekkamrat med de båda djuren som dock inte låter sig förmänskligas i första taget. Ett generat leende respektive en väsning blir svaret när hon försöker bjuda hem dem till sig.
Berättelsen sluttar mot höst och framåt november är det dags att ta farväl av kopparormen:
”Hon skulle gå i ide som vanligt. Hon tänkte försvinna in i ett hål och lägga sig långt nere i jorden. Och inte komma tillbaka till oss förrän det blev vår igen.
– Hur kan du vara säker på att du kommer upp igen? frågade Haren.
– Jag kan inte vara säker, sa hon bara.”
Passagen är typisk för Eva Lindströms berättelser där så mycket händer i språket, i mötet mellan flams och allvar, mellan återhållsamhet och högsta konkretion. Det är en stil släkt med Barbro Lindgrens, en intrikat sorts minimalism vars främsta biprodukt är en egenartad och skruvad humor.
Helheten kan däremot inte beskrivas som minimalistisk, tvärtom. I Vi är vänner störtar stora volymer av drypande grådask och gult in i varandra, på ett papper som ser ut att ha nopprat sig av penselns rörelser i vätan. Det är majrovor, svampar, pinnar, ett strilande ljus med hela skogen i ryggen. Haren och kopparormen syns rastlöst fara omkring därinne bland stammarna, men så mycket klokare blir de inte.
Uttrycket är dovt och intensivt på samma gång, och befriande renons på sensmoral.
