En mysig kväll med familjen Lundins oljebolag
Martin Aagård går på investerarkväll med Africa Oil
En sal full av människor som saknar samvete.
Hur ser den ut egentligen?
En smutsig marsdag ser den väl ut som en sal full av vem som helst.
Blek. Luggsliten. Tunnhårig och trött. Någon har en frisyr värdig drottning Silvia. Någon har tagit på sig vårjackan lite för tidigt. Några ser ut som handelsstudenter. Väldigt många är män.
Särskilt rik ser den inte ut.
Men en sal full av människor som planerar att investera sina sparpengar i oljeaktier har i alla fall ambitionen att bli det.
Oljebranschen tillhör kanske inte marknadsekonomins överklassigaste gäng. Även om den lyckas attrahera några adliga utrikesministrar så vill den nog helst uppfatta sig som kapitalets grovjobbare. En smutsig bransch i blåställ som gräver i marken.
Keith Hill påpekar i alla fall fler gånger än man orkar räkna att han är en simpel geolog. Han kan inte ”låta bli” att visa sprängskisser på olika borrhål, för han tycker de är ”så vackra”. Han är ju faktiskt geolog.
Men mer än något annat är Keith Hill en försäljare.
Han är på turné. I nio dagar reser han runt i världen för att förklara vilka fantastiska oljetillgångar som döljer sig i den mark Africa Oil just nu undersöker i norra Kenya och södra Etiopien. Och för att förhoppningsvis göra aktieägarna på gott humör. Och förhoppningsvis dra in lite mer cash.
Inte för att det behövs, försäkrar han. De har mer än tillräckligt. Och behöver vi ännu mer kan jag bara fråga Lukas Lundin, förklarar han. Men ändå… om fyndigheterna i Lokichar-området kickar in så kommer företaget dra in 5 miljarder och aktien öka med 20 dollar.
Han är en bra försäljare.
Keith Hill är vd för familjen Lundins mest aggressiva oljeföretag.
De är alltid först på plats. Före alla andra. Och letar olja. Hittar de mycket säljer de fyndigheten till Shell eller Exxon. Hittar de lite grann så kan de borra upp den själva.
Nu är Keith Hill i Stockholms Folkets hus, eller som det numera heter – Stockholm City Conference Centre. Det är en smutsig torsdagkväll i mars och kommunisten Albin Amelins strejkmålningar känns väldigt långt borta trots att de hänger runt hörnet.
Keith är på strålande humör.
Sedan ett par veckor har han nämligen en ny partner.
Den amerikanska jätten Marathon Oil har gått in och finansierat Africa oils nya undersökningar. Till Ett. Hundra. Procent.
– Vi älskar att exploatera med andra människors pengar, som Adolf (Lundin) brukade säga.
Familjen Lundin har gjort affärer med Marathon oil förut. I början på 2000-talet sålde man sina andelar i det ryska bolaget Khanty Mansiysk oil till Marathon. Bolaget opererade i det extremt oljerika ryska inlandet och tillsammans med den övriga oljeindustrin lyckades man fördriva de inhemska nomadstammar som bodde där.
Första bilden i Keiths presentation föreställer ett borrtorn i motljus med texten Opening a new oil frontier in East africa.
Ett nytt frontavsnitt.
Det låter som ett hot.
Kanske ska det uppfattas som ett hot.
Africa oil är beväpnade.
I Ogaden skyddas företaget av etiopisk militär. Etiopiska flyktingar har vittnat om hur de drivits iväg och torterats av soldaterna. I Puntland, Somalia har man brutit mot FN:s vapenembargo och slåss mot al-Shabaab med hjälp av den lokala regeringens soldater. Deras oljeriggar i Somalia ser ut som fästningar. Företagets säkerhetsrådgivare är före detta brittiska SAS-soldater.
Africa oil är delvis en militär operation. En beväpnad, alltid regeringstrogen klan i världens mest osäkra områden.
– Puntland är en väldigt farlig omgivning, intygar Keith.
– Men vi gillar Somalia, vi har ett gott samarbete med regeringen. Vi har spenderat mer pengar där än någon annan.
Dotterbolaget Sahamaran Petroleum finns i det kaotiska Kurdistan. Vårt största problem där är politik, säger Keith.
Men politiska problem är Africa oils affärsidé. Finns det en plats med politiska problem så är det en plats inga andra oljebolag törs arbeta i.
Det är en riskbransch, säger Keith. Han pratar om "politisk risk". Kanske betyder det att man blir hatad om man letar efter olja i konfliktzoner.
Företaget har i alla fall en person anställd som jobbar med external relations. Han heter Alex och hans jobb är att sköta kontakterna med media, regeringar och NGO:s – de organisationer som protesterar mot Africa Oils verksamhet.
Kanske är det han som sett till att vi journalister bjudits in.
Det är uppenbart att Lundingruppen för tillfället försöker motverka all dålig publicitet de fått sedan de gav Carl Bildt en styrelseplats år 2000.
Kenya är än så länge företagets minst kontroversiella investering. Man har gjort en bra deal med regeringen, som bara får 65% av vinsterna.
Men Keith vill inte ta ställning till vem som borde vinna det pågående valet i landet.
Om han skulle baktala en blivande president blir det väl inte roligt att driva oljeföretag i landet även om han alltid ser till att fixa avtal som inte går att omförhandla.
Till slut erkänner han att det vore ”lättare” om inte Uhuru Kenyatta vann eftersom han är misstänkt för brott mot mänskligheten.
Keith har nyss presenterat företagets sociala ansvarspolicy. "Stödja och skydda internationellt erkända mänskliga rättigheter”, stod det. Det vore nog lättare att stödja och skydda de mänskliga rättigheterna om han slapp göra affärer med Kenyatta.
Men de är i alla fall först igen.
Ingen har exploaterat de nya sajterna på 20 år.
– Det kan vara ett nytt Nordsjön, säger försäljaren Keith.
Vad händer med 10BA-blocket, frågar någon.
Ett block mitt i Turkanasjön, vid en världsarvskyddad nationalpark, känd för sina fossiler av tidiga människor.
Det kan vara vårt bästa block men vi vill inte borra där än, för det ligger i vatten, förklarar Keith.
– Och det är väldigt känslig miljö just där.
Jag kan inte svära på det, men det såg ut som att alla i den tufsiga salen fick något extra samvetslöst i blicken just då.
UPPDATERING: Kenyatta är misstänkt för brott mot mänskligheten, men samarbetar med domstolen i Haag. I en tidigare verison av texten stod att Kenyatta var "efterlyst".