”Passioner leder bara till katastrof”
Elisabeth George är en förnuftig kvinna – som skriver om heta känslor
FÖRFATTARINTERVJU Hon skriver om hat, hemligheter och besatthet.
Men själv är Elizabeth George en förnuftig kvinna.
– Att följa en passion leder bara till katastrof.
Elizabeth Georges karaktärer, inspektör Lynley och assistent Havers vid Scotland Yard, är kända genom hennes böcker, men också genom BBC:s tv-serier. Typiska brittiska deckare, tror många. Men författaren är faktiskt amerikanska. Hon reser och gör grundlig research för att få till den rätta stämningen.
I veckan var hon i Stockholm – en proper och välformulerad 64-åring som är aktuell med två böcker. Båda handlar om heta känslor, både avsky och kärlek. Sensmoralen är ofta att de som struntar i andra för att följa sitt hjärta blir olyckliga.
– Jag är så trött på myten att det skulle finnas en tvillingsjäl för alla. Att det bara gäller att hitta Den Stora Kärleken så blir allt fantastiskt, utan att behöva kämpa.
”Vi matas med drömmen”
Elizabeth George fnyser till och tecknar citattecken i luften:
– Som att en enda person kan ”göra dig lycklig och hel”. Det är vi själva som gör oss lyckliga, arga eller missnöjda. En annan människa har inte den makten, om vi inte frivilligt gett bort den. Men passion är ett stort tema i konsten, och vi matas med den drömmen redan från barnsben.
Du har själv varit gift i många år – blir du aldrig frestad?
– Definitivt. Men jag vet att passion oftast leder till elände. Jag kan notera en sådan känsla och le åt den. Jag är inne på mitt andra äktenskap och vill gärna tro att jag blivit klokare med åren när det gäller vilka förväntningar som är rimliga att ha på en annan människa.
Färre tabun
Förbjudna känslor leder till hemligheter. Spänningsromanen ”En lögn att lita på” handlar om en familj där det myllrar av dolda förbindelser. Är någon av lögnerna så katastrofal att någon har mördat för att bevara den? Elizabeth George anser att det finns allt färre motiv till brott för en deckarförfattare nu för tiden, i takt med att stränga tabun blivit färre.
– På Agatha Christies tid kunde någon döda för att dölja ett barn utom äktenskapet, eller utpressa någon som var hemligt homosexuell. I dag är det sådant folk avslöjar i tv eller skriver en självbiografi om. Jag försöker hitta motiv i människans inre i stället.
Bekämpar demonerna
I hennes eget inre lurar demoner som hon bekämpar genom skrivandet.
– Om jag inte sysselsätter mig med böckerna riskerar jag att glida in i depressioner och lyssna på negativa röster inom mig. Att skriva är kreativt och hjälper mig att leva i nuet i stället. Det är fantastiskt. Så tror jag att det är för många konstnärliga personer.
Vem är du mest lik – arbetarklasstjejen Barbara Havers eller den adlige Thomas Lynley?
– Jag har Havers attityd när det gäller brist på respekt för vissa företeelser, som kungligheter. Lynley har liksom jag ett rikt känsloliv, men han har lättare att visa det.
Fråga från Unni Lindell
... som intervjuades på Böcker förra lördagen:
Har du skrivit din bästa bok, eller tror du att du har den kvar?
– Jag vill alltid ha något att sträva efter – så jag hoppas att jag har den kvar.