Folklig kultur som inte ber om ursäkt
En sommarplåga ska väl vara något lite bitterljuvt, som biter sig fast även om den första entusiasmen sedan länge är borta.
Just så är det med Classic Car Week. Första veckan i augusti är Rättvik rörigt, trångt och precis så där ogästvänligt som bara en turistort som tröttnat på turister kan vara.
Jag har försökt välja bort Rättvik, ändå kommer jag tillbaka gång på gång.
Snart är det tio år sedan jag för första gången tog motorcykeln runt Siljan till Classic Car Week. Jag blev överväldigad.
Kanske av bilarna. Här fanns allt. De väldiga femtiotalsamerikanarna naturligtvis, men också klassiska Saabmodeller och treväxlade Opel Rekord från min barndom.
Men framför allt var det människorna som fångade mig. Ett slags entusiasm för skönhet som bara vällde fram ur garage och lador.
En folklig kultur som vägrar be om ursäkt.
För naturligtvis handlar fordonshobby om estetik, och precis som när det gäller bildkonst eller arkitektur blir känslan för kvalitet bara starkare ju mer du lär dig.
En väl utförd renovering är en hyllning till den skönhet den som ritat bilen en gång försökte skapa, men också ett konstverk i sig. Och i Rättvik finns konstnärerna överallt.
I bland springer jag på Göran Greider i vimlet. Också han tillhör de besökare som återkommer.
Jag tror inte Greider begriper så mycket om fordon. Men folklig kultur förstår han. Jag antar att det är vad bilutställningar handlar om.