En politisk gottegris
Martin Aagård om Ukrainas blivande president. ”Chokladkungen” – en oligark som varit lojal med allt och alla
Ordningen återställd?
Kommer Ukrainas politik att backa tillbaka till den Orangea revolutionen 2004 nu?
På ytan ser det i alla fall ut som att dagens ukrainska presidentval innebär att nationalisten Viktor Jusjtjenkos politiska falang återkommer till makten.
Hans näre vän – oligarken Petro ”Chokladkungen" Porosjenko – kommer nämligen med all säkerhet att ro hem segern. De övriga kandidaterna har inte en chans.
De bägge står varandra nära. Jusjtjenko är gudfar till Porosjenkos två döttrar och Jusjenkos Orangea revolution fick sitt öknamn "miljonärernas uppror mot miljardärerna" bland annat för att den något mindre rika oligarken Porosjenko var en av de viktigaste uppbackarna.
Presidentvalet genomförs samtidigt som ett inbördeskrig rasar i öst. Landet befinner sig i ekonomisk kris och deltagandet väntas inte bli större än cirka 60 procent. Men legitimiteten ifrågasätts knappast. Till och med Putin har lovat att samarbeta med den förväntade vinnaren som gjort sin förmögenhet på bilar, traktorer, öl, godis och choklad. Och att överta statlig egendom till vrakpris, så klart. 2005 fick han sparken från Ukrainas säkerhetsråd anklagad för korruption. Enligt Porosjenkos egen tidning Korrespondent är han inte heller någon miljonär längre, utan Ukrainas trettonde rikaste man värd runt en miljard dollar.
De goda opinionssiffrorna är troligen belöningen för hans kamp för att avsätta den förre presidenten Janukovitj. Porosjenko själv och hans medier (framförallt Kanal 5) stod långt fram i leden under Majdanupproret.
Men det hela är lite mer komplicerat än så.
Porosjenko och Janukovitj samarbetate nämligen i kampanjen för att få Ukraina med i EU. Porosjenko gick så långt att hoppade in som handelsminister. Han vill gå med i NATO men investerar samtidigt i Ryssland. Han har rasat mot den ryska annekteringen av Krim samtidigt som han äger varvet i Sevastopol – vars största kund är ryska flottan. Hans krav på att Krim skulle återlämnas till Ukraina var inte hårdare än att han påpekade att just Sevastopol kunde få en ”särskild status”.
Blivande president Porosjenko har kort och gott spelat på hela politiska fältet, försett sig med smaskiga uppdrag så fort han fått chansen och varit med i minst tre partier, varav ett ”socialdemokratiskt” på 90-talet. Att vara ordförande i Riksbanken samtidigt som han driver stora exportindustrier är inget problem för denne oligark på uppgång.
Snarare än att vara lojal med någon eller något har Porosjenko bevisat bortom rimliga tvivel att han främst av allt är intresserad av sina egna ekonomiska intressen.
Precis vad Ukraina behöver.
