– Det här är Super-Mario
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-07
Från trotskist till gubbsjuk bombhöger – Martin Aagård ger dig en snabbguidning till årets nobelpristagare:
Den peruanske författaren Mario Vargas Llosa är inte okontroversiell, trots att han är en välkänd författare i den populära latinamerikanska romantraditionen.
Men politiskt har han skaffat sig fiender. Parallellt med författarbanan har Vargas Llosa jobbat som kulturjournalist. Han började sin åsiktsbana som trotskistisk vänsterintellektuell, men blev så småningom allt mer influerad av filosofen Karl Popper och sökte sig mot nyliberalismen, samtidigt som han fortsatte att skriva om den latinamerikanska vänstern – inte minst den brutala maoitistiska gerillan i Peru. I början av 90-talet kandiderade han till presidentposten i Peru och hans ställningstaganden för USA:s krig fick kritikerna att kalla honom för ”bombhöger”.
Vargas Llosas politiska glidning ledde bland annat till att hans svenska översättare Jens Nordenhök avslutade samarbetet. Vargas Llosa hade då hävdat att latinamerikanerna borde glömma bort de inhemska indianspråken och hålla sig till spanskan.
Och i ett Latinamerika som blivit allt mer socialistiskt är Vargas Llosa troligen inte ett helt populärt val. Dessutom har han tidigare gift sig med sin kusin och är en uttalad drogliberal.
Oavsett hur det passar Svenska akademiens politiska preferenser så är de flesta kritiker överens om att Vargas Llosa är en gudabenådad berättare med många fantastiska romaner i bagaget. Många är också överens om att den numera 74-årige författaren tappat stinget på äldre dagar.
Genombrottsromanen Staden och hundarna (1962) handlar om Vargas Llosas svåra tonår i den peruanska militärakademien där han blev utsatt för brutal pennalism.
I Det gröna huset (1965) visade sig Vargas Llosas idé om ”den totala romanen” för första gången. En sorts gränslös superroman där människor från olika tider och platser faller varandra i talet. En av hans mest populära böcker på senare år är den oerhört långa Bockfesten (2000) om diktatorn i dominikanska republiken, Rafael Leonidas Trujillo som i 31 år höll landet i ett järngrepp. Även den en myllrande Supermario-roman med en mångfald berättarperspektiv.
Vargas Llosa hämtar sina främsta influenser från 1800-talets stora författare som till exempel Gustave Flaubert, vars roman Madame Bovary, han skrivit mycket om.
Hans sista roman som kom ut på svenska Den stygga flickans rackartyg (2006) om en ung kvinnas förförelsekonster, har dock avfärdats som en kort och gott ganska gubbsjuk historia.
Martin Aagård