Brittisk press under hård press
Tidningarnas journalistiska friheter omdiskuterad fråga
Den brittiska pressen stod igår inför samma vägskäl som den svenska gjorde 1968.
Skandalerna inom svensk media hade kulminerat med ett påhittat reportage i Expressen om en nazistisk terrorcell och politikernas tålamod var slut. Ingvar Carlsson hotade svenska tidningar med censurlagstiftning om de inte skärpte sig. Det gjorde de. Parterna kom överens om att instifta Allmänhetens pressombudsman istället. En fristående institution som hittills fungerat bra för att reglera etiska övertramp.
Englands Ingvar Carlsson heter Lord Justice Leveson och har utrett den skandal som briserade under 2011 då det avslöjades att Rupert Murdochs tidningar avlyssnat telefonsvarare. I går lämnade lorden sin rapport, samt ett förslag om en ny presslagstiftning.
Den brittiska pressombudsmannen PCC skrotas. Istället skapas en ny institution som stöds av strängare lagar som bland annat ska stoppa källor inom polisen.
Många applåderade. Inte minst Hugh Grant som kampanjat hårt mot brittiska journalister.
Frågan har redan splittrat den brittiska regeringen samtidigt som Londons konservative borgmästar-clown Boris Johnson visat sig vara en hängiven försvarare av tidningarnas friheter.
Och det är lite svårt att erkänna, men den enda rimliga vägen är Johnsons. Det är viktigare än någonsin att skydda media från statlig kontroll. Även den högröstade och hånfulla brittiska tabloidpressen. Om Levesons förslag går igenom blir brittiska medier formellt sett mindre fria än ryska.
Det ska helt enkelt inte stiftas lagar om pressens arbetsmetoder. Inte i en modern demokrati.