Skottet i Montmartre
Olle Svenning om mordet på Jean Jaurès och första världskrigets början
Det väldiga Cirque Royal i Bryssel var fyllt till sista plats den 29 juli 1914. Drygt 3 000 belgiska arbetare hade samlats till fredsmöte. Den franske socialistledaren Jean Jaurès talade till dem: ”Guerre à la guerre”. Han manade till krig mot kriget och under hela sitt tal höll han armen om en av den tyska socialdemokratins främsta, Hugo Haase.
Jaurès var Andra socialistinternationalens främste fredsaktivist. I åratal hade han krävt av Europas arbetare att de skulle enas i storstrejk mot kriget. Kriget, sa han, kan följas av en lång period av kriser och motrevolutioner, av ursinnig nationalism, frihetsförkvävande diktatur, oerhörd nationalism.
Inom några decennier bekräftades hans skräckscenario.
Jaurès kom, som de flesta av det tidiga 1900-talets socialistledare, från en välbeställd miljö och han var utbildad vid ett av Frankrikes elituniversitet. Tillsammans med filosofen Henri Bergson tävlade han och ytterligare en person om att hålla det mest briljanta talet i Sorbonne-universitetet; den tredje personen segrade.
Jaurès avhandling, skriven på både latin och franska, handlade om den tyska socialismens idébakgrund. Han kände alltså tysk historia och kunde tala språket. Gång på gång samlade han till stora fredsmöten i Tyskland. Han var annars kritisk till de tyska socialdemokraterna och deras förenklade marxistiska ödestro - ”ett revolutionärt parti som inte gör revolution.”
Jaurès inledde sin politiska karriär som borgerlig radikal och var hängiven Dreyfusard, det vill säga försvarare av den judiske officeren Dreyfus, falskt anklagad för landsförräderi av det reaktionära franska etablissemanget. Han radikaliserades under den hårda gruvarbetarekonflikten i Carmaux och blev en av strejkens ledare. Han blev dock inte det revolutionära franska socialistpartiets främste. Partiets styrdes av Karl Marx svärson Paul Lafargue.
Jaurès var en betydande marxistisk teoretiker om än av den mer revisionistiska skolan men det var kampen för freden, kriget mot kriget som dominerade hans gärning. Han höll 1910 ett passionerat fredstal i Malmö Folkets park inför arbetare, en smula häpna över den franska retoriken. Två år senare ledde han Andra internationalens fredsdemonstration i Basel. Jaurès talade i stadens katedral, dekorerad med röda banderoller och röda rosor. Beethovens musik brusade i kyrkan och Jaurès citerade Friedrich Schiller. Slutorden löd: ”Vi ska lämna denna sal, hängivna uppgiften att rädda freden och civilisationen.”
Den österrikiske författaren Stefan Zweig skrev i sin bok Världen av i går: vi litade på Jaurès. Vi trodde aldrig det skulle bli krig. Arbetarna skulle förenas i strejker mot kriget som Jaurès sagt.
Det blev inte så. Tyska socialdemokrater accepterade i nästan absolut enighet kejsarstatens krigskrediter. Österrikes socialdemokratiske ledare anslöt sig till krigsaktivisterna och till det som kallades ”kejsarsocialismen.” Socialismen ersattes av nationalism och krigsaktivism och Andra internationalen bröt snart samman. Den socialistiska rörelsen splittrades i en revolutionär och en reformistisk riktning. Ur världskriget växte den ryska revolutionen.
Jaurès kunde ana sönderfallet av Internationalen och Europa men ville inte erkänna det. Han stod fast vid sin paroll från Bryssel 1914: Krig mot kriget. Dagen efter den stora fredsmanifestationen hann Jaurès besöka ett konstmuseum i den belgiska huvudstaden innan han satte sig på tåget till Paris och sin tidning L’Humanité. När den andra hektiska arbetsdagen var förbi gick Jaurès och några av hans arbetskamrater till krogen Café du Croissant i Montmartre. Jaurès var hatad av högernationalisterna; den ledade högerpublicisten Maurice Barrès skrev ganska öppet att Jaurès borde mördas. En av dem som lyssnade till Barrès var den unge högerextremisten Raoul Villain. Han hade länge skuggat Jaurès och denna sena julikväll, just som Jaurès beställt in jordgubbstårta, fick Villain syn på den man han ville förgöra; han riktade sin revolver mot Jaurès och tryckte av. Mordet verkställdes. Dagen efter inleddes första världskriget. Skottet i Montmartre kan ha varit lika förödande som det i Sarajevo.
Tyska och franska socialisters försök till försoning och till kamp mot krigsaktivismen bröt samman.
Den franske regeringen hade under krigsmobiliseringen gjort upp listor över socialistiska politiker och fredsaktivister som skulle interneras när kriget bröt ut. Ordern behövde inte verkställas. De franska socialistledarna anslöt sig till kriget, till nationalismen och till ”l’union sacrée”, det heliga förbundet. Jaurès stora fredsplan likviderades. Ett år efter kriget släpptes hans mördare Raoul Villain fri. Samma år mördades Hugo Haase, Jaurès tyske vän och fredsaktivist.
Diktaturen och den ursinniga nationalism som Jaurès varnade för erövrade snart Europa.