Vi har trots allt sluppit en ’snorungesommar’
Ungas språkbruk irriterar – men vi får inte låta översättningssjukan ta över
När Twitter var nytt och hett och makthavare började använda plattformen som megafon, hade vi på Aftonbladet under en period den ultrakonservativt antiengelska linjen att skriva ”kvittra” om ”att skriva på Twitter”. Det var inte helt lyckat. ”’Regeringen måste avgå’, kvittrar sossetopparna” – det klingar ej kanon. Direktivet blev heller inte långlivat, men det är talande för den besatthet som vi i medier har haft, och fortfarande har, vid att översätta alla engelska ord för att rädda det svenska språket från djävulen: ungdomen.
Jag må kallas naiv av språkvården, men jag tror inte att svenskan kommer att självdö bara för att vi tillåter ord som influencer eller streamingtjänst, i stället för tvångsmässiga omskrivningar som influerare eller strömningstjänst.
Men när det kommer till ungdomliga uttryck måste det ändå byggas broar mellan generation Z och … alla andra. Då talar jag inte om att angripa det på samma sätt som biskop Johan Dalman när han vandrar runt i kyrkan och slänger sig med begrepp som slay och demure. Det blir såklart gulligt när Svenska kyrkan gör det, men jag tror att vi i medier måste gå mer varsamt fram i vårt uttolkande av ungdomskultur.
Säg Bejånsi som en vanlig svennebanan, för bövelen
Ska vi ens dra oss med liknande uttryck? Jo, självklart ska vi det. När popstjärnan Charli XCX talar om brat summer och säger att Kamala Harris är brat så betyder det något – och vad måste förklaras över generationsklyftorna. ’Brat’ kanske inte kommer in i SAOL och det kanske stannar som en parentes 2024, men jag tror att vi måste bemöda oss att förklara sådana här begrepp. Helst då utan att behöva mötas av de äldres raseri och rädsla för samtiden – och utan att falla i översättningsfallgropen. Även om jag inte sett någon skriva om en ”snorungesommar” så hade jag inte blivit förvånad.
Jag vet, ungdomen är hemsk. De säger ”literally” mellan var tredje ord och utnyttjar sitt engelskspråkliga försprång genom att på ett störigt sätt säga Biiiijaaahnsey om Beyoncé. Säg Bejånsi som en vanlig svennebanan, för bövelen. Vill jag säga. Men jag knyter näven i fickan i stället, eftersom jag inser att det här är ett slag som är förlorat. Vi kommer trots allt att dö först och då har Tiktokgenerationen ändå fritt spelrum.
Bättre då att ägna vår tid tillsammans åt förståelse och kommunikation. Vi kan fortsätta att vårda vårt mediespråksarv, men då och då låta ett extra engelskt uttryck slinka igenom utan att starta krig mellan generationerna. Och så kan vi väl bara sluta skriva strömningstjänst. Det låter bara för dumt.
Stefan Sköld är Aftonbladets kvalitetsredaktör.