Pamparnas vardagsliv blir tv med såpadramaturgi
TV I Sverige kämpar horder av oavlönade hjältar med att hålla vår demokrati under armarna. De kallas kommunpolitiker.
Det finns nog inga som är värda så stor respekt som alla dessa fritidspolitiker landet runt. De kanske inte alltid lever upp till våra förhoppningar, men de är demokratins fysiska form.
Därför fanns det lite anledning att oroa sig inför tv-serien Kommunpampar som börjar på SVT i kväll.
Ett stockholmskt produktionsbolag med ironiskt namn (Silvio entertainment) ska berätta om vardagslivet för en handfull kommunalråd - Peter Kovacs i Höganäs, Ebba Busch i Uppsala, Miguel Odhner i Kungälv och Brittis Benzler på Gotland.
De är visserligen arvoderade yrkespolitiker som bör granskas hårt, men risken att kommunpolitiken framställs som en hobby för rättshaverister var överhängande.
Och visst. Det är rikligt garnerat med Plötsligt i Vinslöv-estetik. Skojiga Svante Thuresson-låtar, glest befolkade mötesrum. Det är dokusåpadramaturgi med många inklippsbilder på ”menande blickar”. Strävsamma do-gooders poserar i vindpinad glesbygd.
Men det är inte en hjärtlös serie. Tvärtom.
Pamparna framstår som lite töntiga. De har trädgårdspynt och kämpar med engelskan. Villahäckarna vindlar genom Sverige. Men man får en rättvis inblick i den dagliga brottningen mellan moderpartiets krav och de lokala intressena. Och hur man lyssnar på rasistiska gnällspikar utan att bli arg.
Det är svårt att göra en serie om politik utan politik. Men här kommer ideologin fram i bisatserna.
När Ebba Busch kallar biblioteksservice i äldrevården för ”fluff-fluff” och ”trams” inser jag i alla fall att man inte bör bli gammal i Uppsala.
