Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Boogieskägg överraskar - inte enbart med nytt album

Släpper nytt album efter 10 år

När ZZ Top, raggarnas obestridliga konungar vid sidan om Eddie Meduza, nyligen gjorde skivcomeback efter nästan tio års tystnad så kom de med en rejäl överraskning. Första singeln var nämligen en cover på rapparen DJ DMD:s 90-talslåt 25 lighters, en hiphoplåt om cracklangare i Houston. Att den handlar om cigarettändare beror på att det var i gamla uttjänta sådana som Houstons droghandlare brukade förvara sina varor.

På sätt och vis var det väl ganska logiskt. ZZ Top spelar blues in absurdum. Och hiphopen har alltid favoriserat samma ämnen som bluesen: Droger, skurkar och sex.

Men när bandets frontman Billy F Gibbons intervjuades i brittiska The Guardian under rubriken ”Dalís of the Delta” kom han med uppgifter som borde få deras massiva öldrickarboogie-image att rämna totalt.

Gibbons berättar om sin besatthet av amerikansk popkultur, de viktiga influenserna från punk och new wave, men inte minst att han under bandets tidiga år tillbringade några år i Paris med ett kollektiv av ny-surrealistiska konstnärer från Houston. Gibbons gjorde själv konst som baserades på fotostatkopior.

Och det var dadaismen som fick honom att även försöka skala ner 12-taktsbluesen till något som känns som en fotostatkopierad kliché.

Alltihop var ett konstverk alltså?

Av alla artister man trott skulle göra en ”Anna Odell” så var nog ZZ Top de allra sista. Till och med Eddie Meduza var troligare.