Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

”När jag kom till sista sidan blev jag tårögd”

Ölandsserien är färdig - nu ska det bli fantasy för Johan Theorin

Efter 20 år i Göteborg har Johan Theorin flyttat till Stockholm. ”Jag ville testa. Det är vackert och folk är vänliga. Men för mig, som växt upp i en småstad, blir trängseln rena chocken ibland.”

Nu avslutar Johan Theorin sin succéartade Ölandsserie.

Under sista delen fick han skrivkramp.

– Ett tag tänkte jag att det inte skulle bli en fjärde bok, berättar han.

Nya boken.

Efter ett par refuseringar fick Johan Theorin ett stort genombrott med "Skumtimmen" 2007. Den finns i över tjugo länder och filmatiseringen har precis gått upp på bio, med Daniel Alfredson som regissör.

Efter "Skumtimmen" skrev Johan Theorin två böcker i samma serie om Öland i rask takt. Men så hände något. I stället för en avslutande roman blev det en rysare och en novellsamling.

– Jag körde fast. Den sista delen skulle utspela sig på sommaren, och det finns så mycket människor på Öland då att jag inte kunde välja vilka jag skulle skriva om, förklarar han.

Johan Theorin tar fram en pärm där han samlat idéer, teckningar och anteckningar till den nya romanen, "Rörgast".

– Titta här: Jag började redan i mars 2010. Men jag fick ta bort och göra om.

Han visar ett stort överkryssat stycke.

– Jag väntade på en riktigt bra idé, men började fundera på en ungdomsbok i stället. Ett tag tänkte jag att jag inte skulle kunna skriva den fjärde delen. Samtidigt hade förlaget och jag sagt att det skulle bli fyra...

Hur släppte skrivkrampen?

– Jag var på Öland och cyklade. Plötsligt fick jag minnen från när jag var barn och bestämde att jag skulle skriva utifrån det.

Resultatet blev en spänningshistoria som handlar om en liten pojke, mord, turister som svämmar över ön och en utvandrare. Bland annat.

Johan Theorin låter nöjd när han pratar om boken, som ligger klar på bordet framför oss. Vi dricker kaffe på förlaget, och äter kanelkaka som han själv tagit med sig från en semester i Provence.

Hur känns det att ha avslutat serien, efter ett decennium?

– Det känns bra, men lite vemodigt. När jag kom till sista sidan blev jag lite tårögd, det kändes tomt.

Under de här tio åren har Johan Theorin också fått vänja sig vid rampljuset, efter att helst ha suttit på kammaren och skrivit. Under hösten har han mängder av besök runt om i landet inbokade, och han har också turnerat i andra länder.

– Det är nästan som att jag är uppdelad på två olika personer: Författaren som trivs jättebra med att sitta ensam en hel dag. Och så den sociala typen, som vill vara ute bland folk. Ibland när jag är ute på bibliotek och pratar muttrar Författar-Johan att han vill hem och skriva. Jag är ingen enstöring, men i det här jobbet måste man kunna vara ensam i långa perioder.

Du har nyligen fyllt femtio, har du krisat?

– Nej, säger han och skrattar, det var bara trevligt. Men jag blir lite melankolisk när jag minns hur gamla mina egna föräldrar verkade när de fyllde femtio. När jag cyklade runt i Frankrike på semestern tänkte jag "Hur länge till kan jag cykla så här?" Det finns en insikt om att livet inte varar för evigt, att tiden är utmätt. Det ökar nukänslan.

Johan Theorin tänker inte dra sig tillbaka eller bli journalist igen, som före bokdebuten. Han skriver just nu på en mörk novell om Stockholm, och planerna på en ungdomsbok finns kvar.

– Det blir fantasy, mer vill jag inte säga.

Fråga från

Maria Sveland som intervjuades förra lördagen:

Maria Sveland.

Eftersom Fredrik Reinfeldt har uppenbara problem med rättvisa, vad skulle du rekommendera att han läste?

Svar: ”Noveller för världens barn” som säljs till förmån för Radiohjälpen. Framför allt klassikern ”En julsaga” av Charles Dickens, om hur illa det går för män med makt och pengar som struntar i samhällets svaga.

Följ ämnen i artikeln