Musikaliskt lexikon
Det senaste inom tidig musik på stor festival
Dag för dag av årets upplaga av Stockholm Early Music Festival framstår bredden i utbudet allt klarare. De båda kroatiska körerna Dialogos och Kantaduri, en liten dam- respektive herrkör, tog Tyska kyrkan i besittning med ett program inspirerat av den medeltida dalmatiska traditionen. Det handlar om liturgisk kanonsång; röster som väver musik runt varandra med djup klang och stor dynamik. En stillsam regi lät de båda körerna röra sig i kyrkorummet, röster kunde höras på avstånd, flätas in med de som stod mer centrerat.
Om den konserten var ett slags mässa i toner, så blev det betydligt mer sekulärt i Morgaines konsert i Finska kyrkan, fyra instrumentalister som med hjälp av renässansmusik från Holland, England, Italien och Litauen sökte följa den elisabetanska människans livslopp. Nu rörde sig musiken in i den jakobinska eran också, men idén att illustrera de olika numren med dikter på storskärm (Pierre de Ronsard, John Donne, William Shakespeare), gav inte bara en extra dimension, utan skapade också ett slags harmoni över konstartsgränserna, där även Albrecht Dürers akvarell av en lilja, där blommans hela livslopp tecknas, spelade en roll.
Att läsa Shakespeares sonetter till musik som på ett ungefär var skriven samtidigt, satte rytmen och atmosfären för lyriken – och vice versa. Ett förlorat livstempo återuppväcktes för en timme. Det blev en vacker och välspelad konsert. Extra njutbara var blockflöjtisten Karin Silldorff och theorbisten Michele Carreca.
Den spanska guldåldern, 1600-talet, innebar inte bara att Spanien var en stormakt. Inkvisitionen må ha varit aktiv, men här framträdde poeter som Góngora och Quevedo, dramatiker som Lope de Vega och Calderón eller romanförfattare som Cervantes. Med makten kunde på den tiden konsten frodas, så även musiken, där regenter som Filip IV eller Carlos II såg till att ge sin makt glans av kompositörer som Juan Hidalgo. Hans musik stod i centrum i den spanska ensemblen La Grande Chapelles konsert, Divinio y humano (gudomliga och mänskliga).
Ensemblen strävar efter att försöka återge tidens vokalmusik som den kanske en gång lät, något som alltid när det gäller tidig musik beror på källsituationen. Resultatet, i alla fall att döma av denna konsert, var både livfullt och återhållet, en livsbejakande musik inom satta gränser, så att säga. Inte minst de fyra vokalsolisterna, med sopranen Eugenia Boix vars täta, elastiska röst var något extra.
Den unga ensemblen Sollazzo från Basel i Schweiz, har på mycket kort tid gjort stora intryck för sina tolkningar av musik från det italienska och franska 1300-talet. De innovationer som den tidens musiker gjorde är märkvärdiga, som om det ännu inte fanns några regler, utan man kunde pröva sig fram. Med en sopran och en tenor samt harpa och två violiner, framfördes en både underhållande och elegant musik.
Häpnadsväckande var den neapolitanske tenoren Marco Beasley från Neapel. Tradiationella sånger varvades med några arior av Monteverdi och Kapsberger. Till luta, teorb och trumma bjöds ett program där Beasleys röst stod i centrum. Han har en sällsynt finkalibrerad tenor, den kan viska i pianissimo, ryta i forte och med rika övertoner och en utlevelse där även mimik och gestik spelar en roll, ett framförande med anor och av mycket hög klass.
Sammanfattningsvis är denna festival som ett lexikon i toner över den tidiga musiken, ett lexikon som för varje år lägger till nya uppslagsord.