Satir som slår från höger
Hanna Olsson lyssnar på ”Della Q”
”Della Q” delar landet just nu. Vissa älskar, vissa avskyr, men många lyssnar.
Podden började som en kvinnlig vikarieversion av Della Monde (med Simon Svensson, Kristoffer Svensson och Jonatan Unge) och blev för några veckor en del av Hannah Widells och Amandas Schulmans imperium Perfect Day Media.
Anna Björklund och Moa Wallin känner några till från Tankesmedjan i P3 och tillsammans med Bianca Meyer blir de en trio som gör det som ingen trodde fanns: satir som kommer från höger.
Della Q rör sig i ett borgerligt universum på Östermalm och pratar gärna om rejäl inredning, dagismotstånd, chiffongklänningar och att hålla sig smal.
Innehållet känns nytt och vill provocera.
Trion är vass, underhållande och sammansvetsad. När någon vill säga fördomsfulla grejer om ortentjejer är de andra med på tåget. Något gnissel dem emellan märks inte än.
Om det är elakt? Ja. Poddmakarna själva är mer förtjusta i personangrepp än rena skämt (”annars blir man ju en vanlig P3-humortjej-i-Malmö”).
Mia Skäringers nya tv-program Kroppshets sågas för sin förutsägbarhet och Malena Ernman får höra att hon borde ta bättre hand om sina barn.
Det fanns en tid Marcus Birro som var satirikernas driftkucku, men nu är det krönikörerna på DN Kultur som får det hett om öronen. De identitetspolitiska figurerna, som hade det så bra runt 2014, går uppenbarligen en tuffare tid till mötes.
”Della Q” lever än så länge i ett vakuum där folk kan kritiseras svepande utan några större konsekvenser.
Men med en växande publik kan de vänta sig en större debatt. Hur etiskt är det att indirekt hänga ut en producent på en tv-produktion som kvinnofientlig? Inte särskilt.
Som en del av Perfect Day Media kommer podden att få känna på hur det är att vara i ett större sammanhang, med mer ansvar som följd.
Frågan blir ju också: När får Hannah och Amanda sin släng av den förgyllda Svenskt tenn-sleven?
Troligen aldrig.