Gjorde guld av vardagen
Författaren och journalisten Charlotta Cederlöf död
”Det har passerat många 66:or nu / Minst fem // Det betyder två och en halv timma.”
Satan står att söka i detaljerna, som det heter. Och att 66:an råkar vara Stockholms i särklass sävligaste busslinje, sådant visste författaren Charlotta Cederlöf, född 1965 men sorgligt nog död nu i söndags, efter en tids sjukdom.
Med lika delar precision och humor lyckades hon som få göra guld av vardagens långtråkighet och patetik, inte bara i debutdiktsamlingen Tusen år och två minuter från 1994 (Gedins) utan också i romaner som Hello Love! från 1999 (Wahlström & Widstrand), om hur livet kunde te sig för en depprockare i åttiotalets Gävle.
För Gävleborna var Charlotta Cederlöf också en bekant radioröst, efter många år som journalist och krönikör på P4 Gävleborg. Hon hade för övrigt en röst som kunde lysa upp vilket sammanhang som helst, och som åtminstone för mig ännu är fullt hörbar i ordet ”timma” i diktraderna ovan, eller i titeln på romanen Och likväl rör hon sig från 1995 (Gedins). Hon hade liksom sitt helt egna hörn av Gävledialekten.
Själv har jag många ljusa minnen av Charlotta, framför allt från det tidiga nittiotalet. Vi satt då båda med i redaktionen för poesitidskriften Den Blinde Argus, och vi uppträdde ganska ofta tillsammans på Poeternas Estrad på Mosebacke i Stockholm. Vi råkade sedan debutera samma år och gladde oss åt detta på bland annat Restaurang Kvarnen. Fastän inflyttad Gävlebo gillade Charlotta Bajen. Det var tusen år och två minuter sen. Jag tyckte mycket om henne.