Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Tidskrifter kan andas ut

Kvalitet segrar över kvantitet när kulturtidskriftsstödet klubbas

Att skära en procent av det statliga stödet till regionerna, i stället för 75 procent på kulturtidskriftsstödet, låter rimligt om nu besparingar måste göras. Nu klubbas budgeten i riksdagen och redaktörer, debattörer, författare, förläggare, prenumeranter, fans, konstnärer, formgivare, skribenter och alla andra som ägnat hela förra veckan åt ilska och protester kan andas ut.

Den här gången gick det bra till slut (den som har råd korkar upp).

Det gick bra för att ett par politiker förstod att lyssna och ändra sig (och inte dra på sig bad will tre månader före ett val) och visst är det glädjande.

Men faktum är ändå att vi lever med en borgerlig SD-stödd budget, där låg skatt prioriteras framför långsiktiga satsningar. Vi lever definitivt i kvantitetens tidevarv: försvaret av tidskrifterna har mötts av cyniska idéer om att nedskärningar och nedläggningar inte drabbar så många. Till och med en socialdemokratisk debattör mumlar om särintressen.

Jag har mött de kvantitativa förr, men då befann de sig på en yttersta vänsterkant. Då kunde de inte bry sig om till exempel homosexuellas rättigheter eftersom gruppen var för liten. Nu är de kvantitativa snarare nyliberala. Världen blir så enkel när allt kan skötas utan statlig inblandning.

I den andan gjorde CUF ett extremliberalt utspel häromdagen. Kulturtidskrifterna ska lära sig att göra sådant som människor vill ha. Det vill säga som många människor vill ha. Att många människor varken vill stödja CUF eller rösta på deras moderparti bekymrar inte skattefinansierade politikerbroilers. Men det kvantitativa tänkandet bekymrar mig och det är så accepterat i allt vi gör att det inte ens går att tänka bort.

Frågan om yttrandefrihet och mångfald måste hållas levande och aldrig tas för given. När tidskrifterna hotades av akut nedläggning blev det undan för undan allt mer tydligt hur viktiga också de pyttesmå aktörerna är. Att lämna dem i sticket skulle ha varit som att sprätta bort de tunnaste trådarna och tro att kläderna håller ihop.