Hon misshandlades – åtalas nu för förtal
Allt fler kvinnor som vittnar om sexuellt våld och misshandel döms
Det är en vacker vårdag i slutet på maj och Fristadstorget i Eskilstuna badar i sol. Två gubbar äter glass, handläggarna på arbetsförmedlingen tar lunch på den grekiska kolgrillen.
Inne på Eskilstuna tingsrätt kallas Amina till sal fyra. Hon står åtalad för förtal. Målsägande är Markus, hennes före detta partner.
Det var bara drygt ett år sedan förra gången de möttes här i tingsrätten. Markus stod då åtalad för grov kvinnofridskränkning av Amina och dömdes till slut för misshandel. På bilderna på Aminas ansikte efter misshandeln går hon inte att känna igen.
Nu är rollerna ombytta.
Det är Amina som står anklagad, och Markus som anklagar.
Markus hävdar i sin polisanmälan att det är Amina som ligger bakom ett konto på Instagram som hade tjugoen följare och där det stod att han misshandlat henne.
Men åklagaren har beslutat att driva målet som ett allmänt åtal, det vill säga att det är samhället som anklagar Amina. Det beror på, förklarar åklagaren, att målet är viktigt ur ”allmän synpunkt”.
Ingen av de inblandade är någon kändis. De är i tjugofemårsåldern, uppvuxna i Eskilstuna, har vanliga arbetaryrken. När jag träffar Amina några månader innan rättegången berättar hon att Markus var ”en sån här kille som alla vet vem han är”. Han var lång, snygg och populär. De blev tillsammans 2013 och Amina beslutade sig för att inte fästa någon vikt vid att Markus misshandlat en tidigare flickvän, eftersom han förklarade att det var hon som hoppat på honom först. Men snart började Markus bete sig underligt även mot henne. Han anklagade henne för att vara otrogen, och när han fick veta att hon messat med ett ex slog han sönder en vägg. När Amina blev gravid med Markus sa han att ”om du inte gör abort stampar jag dig i magen tills du får missfall”. Hon beskriver ett liv där han kunde höja henne till skyarna för att nästa dag kalla henne lat och oattraktiv. Män som misshandlade var hemska, sa Markus, samtidigt kunde han kasta in henne i en vägg, hälla vatten på henne och dra ner henne från soffan. Han var även våldsam mot hennes katt och berättade om incidenter där han varit våldsam på arbetet, mot de ungdomar han arbetade med.
Misshandeln som Markus kom att dömas för ägde rum en natt efter att de varit på Ikea. I Aminas vittnesmål uppger hon att i det som börjar som ett svartsjukegräl drar han ner henne på golvet, sätter sig över henne och börjar att mata slag. Han pausar för att hon ska få spotta ut blodet och hånar henne, säger att hon är ”fläskigt äcklig”. Sedan fortsätter han. Enligt Aminas vittnesmål hoppar han på hennes huvud med sina knän och tar telefonen så hon inte kan ringa 112.
Läkaren, som hon uppsöker några dagar senare, säger att Aminas skador är likvärdiga med någon som gått tio ronder i en tungviktsmatch i boxning. Hon vågar dock, trots läkarens uppmaningar, inte anmäla. Det är inte förrän Amina två år senare försöker ta livet av sig, på grund av att hon känner sig så nedtryckt i förhållandet och inte orkar mer, som hon bestämmer sig för att anmäla.
I förhöret erkänner han sig ha slagit henne fyra-fem gånger, i rättegången går han ner till tre. Markus döms för misshandel till hundra timmars samhällstjänst, då det gått så lång tid sedan händelsen. Rätten anser inte att Amina har haft behov av besök hos psykolog och bifaller inte hennes begäran om ersättning med sjutusen kronor.
Män som misshandlat och våldtagit kvinnor har upptäckt att de kan använda lagen för att tysta sina offer och tjäna pengar på köpet
Vid det här laget har Amina lämnat Markus. Enligt henne har Markus lovat att inte arbeta med ungdomar mer, mot att hon inte berättar för någon vad han gjort mot henne. När hon får veta att han gått tillbaka till sitt jobb som ungdomsledare känner hon att hon inte kan hålla tyst längre. Amina postar bilder på sitt sönderslagna ansikte på Facebook och berättar om rättegången, men tar ner inlägget några dagar senare. Dessa bilder dyker senare upp som skärmdumpar på ett anonymt konto på Instagram med ett tjugotal följare, och det är då Markus anmäler Amina för förtal.
När vi tar plats i Eskilstuna tingsrätt är jag, Aminas mamma och mammans väninna de enda åhörarna. Det är en bisarr ritual vi bevittnar, där mannen som misshandlat kvinnan plötsligt uppträder i rollen som brottsoffer. Han lägger ut texten och talar om hur dåligt han mått av att människor ser på honom som kvinnomisshandlare, och att han blivit omplacerad från arbetet med ungdomar som följd. Och att hans nya fru, som inte har Facebook utan bara Instagram, fick se det här gjorde att det var självklart för honom att anmäla. Det är naturligtvis inte sig själv, utan sina nära och kära han vill skydda, säger han. Nu vill han ha 15 000 kronor i skadestånd – mer än de 13 000 han fick betala Amina för att ha misshandlat henne. Både åklagaren och hans ombud hänger vid hans läppar när han förklarar hur han lidit. Åt hans gärningar, och Aminas lidande, ägnas knappt någon uppmärksamhet alls. Det är som om det faktum att han varit nära att döda en kvinna inte hör hit.
Kontot ska ha haft fjorton inlägg och endast tjugoen följare. Det är oklart hur många som ens sett inlägget där Markus nämns, eller om hela hans förnamn stått utskrivet. Ändå menar åklagaren att det är viktigt ur allmän synpunkt att samhället dömer Amina. Trots att det finns papper på att Markus, de facto, har misshandlat henne. Ingen i salen försöker ens resonera kring det faktum att uppgifterna som publicerats är sanna – frågan handlar bara om huruvida det är Amina som ligger bakom kontot.
Efter att ett par kända män stämt kvinnor för förtal, har förfarandet spritt sig som en löpeld i Sverige, och nu utspelar sig denna scen om och om igen i våra domstolar. Män som misshandlat och våldtagit kvinnor har upptäckt att de kan använda lagen för att tysta sina offer och tjäna pengar på köpet. Sedan Metoo har minst tio kvinnor dömts för att de vågat berätta vad som hänt dem. De flesta är helt vanliga kvinnor som berättat i slutna Facebookgrupper, en del har berättat utan att nämna mannens namn – ändå har de dömts. Dessa domar har ingen motsvarighet vare sig internationellt eller i svensk praxis. Sajten Lexbase har som bekant friats i domstol trots att samtliga brottslingar i Sverige är uthängda där. Och i flera mål där bloggar utpekat kända personer som mentalsjuka och brottsliga har de friats. Personerna som på en banderoll utpekade namngivna poliser som mördare friades, för att nämna några exempel. Men kvinnor som vittnar om sexuellt våld och misshandel har dömts.
Just nu debatterar hela Sverige vad som ska göras för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Vi har alla en skyldighet att slå larm, säger politiker efter politiker. När jag sitter där i Eskilstuna tingsrätt känns de orden mycket långt borta.
* Amina och Markus är fingerade namn