Allt går inte på kvinnohatskontot
Åsa Linderborg om rapporteringen runt Hillary Clintons hälsa
En kandidat till världens viktigaste politikerämbete kollapsar under en jätteceremoni till minne av offren 11/9. Kandidaten råkar vara 69 år. Och kvinna.
Är det ett uttryck för kvinnohat att rapportera om den händelsen och att fundera över hur kandidaten verkligen mår?
Det finns de som menar det.
Att Hillary Clinton betraktas med misogyna ögon är det inget snack. Hon kan inte, som hon själv påpekar, ha samma kroppsspråk och rösthantering som en man, för då kommer hon uppfattas som kvinnligt okontrollerad.
Men vilket ord ska vi använda för alla glåpord om hennes manliga rival? Man ska ha ett hjärta av sten om man inte förstår att Donald Trump känner sig drabbad av alla spefullheter om frisyren och förståndsgåvorna.
Det är svårt att inte hålla på Clinton i det här valet, men journalister måste ändå kunna rapportera om hennes tillkortakommanden utan att misstänkas för unkna åsikter.
Det är inte en mänsklig rättighet att få bli USA:s president bara för att man heter Clinton i efternamn, ändå är det som att den där posten varit vigd för henne i många år.
Det är fult att kommentera någons klädval, men när Clinton iklädd mörkblå byxdress kommer ut på gatan och vinkar glatt att det är vackert väder i New York, far tankarna ofrivilligt till Kim Jong-un och landet där solen alltid skiner.