Det finns inga grader i helvetet
Alla partier står för en ojämlik världsordning – i varierande grad
SVAR DIREKT Vi är alla nationalistiska konsumtionsknarkare i en värld byggd på gränsbevakning, skriande ojämlikhet och klimatförstörelse.
Att från denna privilegierade position ha mage att engagera sig mot den högerradikala frammarschen eller för en mer generös flyktingpolitik blir löjligt.
Det är budskapet när Anders Johansson gör upp med alla oss hycklare, som i bästa fall är naiva, i värsta fall hånfulla, som han uttrycker det.
Skillnaden mellan den världsordning vi redan lever i och den SD och deras gelikar vill skapa, är ju rätt marginell.
I det perspektivet framstår, skriver han, den aktuella anti-SD-retoriken om godhet och ondska, fascism och rasism, 13 procent och 87 procent som aningen missriktad … Att blunda för den större bilden och i stället koncentrera sig på SD är bekvämt men knappast effektivt.
Ah, den stora bilden!
Ja, säg det problem som inte krymper till futtighet inför den globala ojämlikheten och klimatförstöringen.
Men så där kan man ju resonera om allting. Vad spelar det för roll om vi höjer a-kassan, nationaliserar bankerna eller, tja, säljer Gotland till ryssarna. Allt är ju ändå åt helsicke. All politik mellan status quo och världsrevolution är hyckleri.
Även om det är befriande med ett så långtgående radikalt perspektiv, så är förstås problemet att alla katter i denna mörka värld är precis lika grå.
Med risk för att låta som en riktig mesreformist vill jag nog påstå att denna nyanslöshet är den riktigt bekväma positionen, eftersom man då slipper undan att förhålla sig de realpolitiska val som, trots allt, kan vara direkt livsavgörande för massor av människor.
Om 2 000 syriska krigsflyktingar eller 55 000 kan få ett tryggare liv, är det verkligen samma gråa katt?
Här måste man också se riktningen.
Det är ju alldeles sant att alla svenska partier i dag, i varierande grad, upprätthåller en ojämlik, rasistisk och destruktiv världsordning. Men några siktar ändå mot en mer jämlik. Medan andra vill ha striktare hierarkier, hårdare gränsdragningar och större klyftor.
Det man kan göra är att lägga sin lilla vikt i den ena eller andra vågskålen.
Säga emot SD-anhängaren på jobbet, gömma en flykting, bråka med folkpartisten som vill sänka lägstalönerna.
Om man då känner sig lite självbedrägligt god inombords eller ej, kan kvitta. Handlingen är ju densamma.