Musikaliska missionärer intog konserthuset
Sydamerikansk barock grunden till dagens världsmusik
Det är ingen överdrift att säga att den sydamerikanska barockmusik som utvecklades i samband med den europeiska koloniseringen och kristna missionen lade den första musikaliska stenen till det som numera kallas världsmusik. Kyrkomusiker från Spanien och Portugal använde musiken för att frälsa och med tiden gifte sig den europeiska 1600-tals barocken med både latinamerikansk musik och, eftersom man importerade slavar från Afrika när de inhemska tog slut, med afrikansk musik.
Ensemble Villancico, under Peter Pontviks ledning, ägnar sig sedan 20 år åt denna musik och jubileet firades i går på Stockholms konserthus. Fyra musiker, åtta korister och två dansare framförde ett axplock av den ofta anonyma musiken från huvudsakligen den senare delen av 1600-talet. Källsituationen är svår, man letar noter i kyrkoarkiv långt inne i djungeln. 5000 notblad räddades för en tid sedan från att enbart få en sanitär funktion.
Särskilt ren är alltså inte denna rytmiska, mjuka och ofta dansanta musik. Här finns klagande stämsång (Juan de Lienas ”Tristis est anima mea”), festmusik (Juan de Padillas ”Tambalagumbá”) eller musik med folkinslag som en herdesång om Jesusbarnet, där naturligtvis det spelas på fårbjällror (”Canción de una pastorita al Nino Dios”).
”Villancico” betyder ”sång från byn”, och mycket av det som framfördes finns på deras senaste cd Tambalagumbá (cpo 777 811-2), och nästa barockevenemang står också Pontvik för, Stockholm Early Music Festival i början av juni.