Streamingtjänsterna är dåliga nyheter för litteraturen
SVT:s ”Ekonomibyrån” ger en falsk bild av den långsiktiga utvecklingen av bokbranschen
”Vi tycks alltså ta del av litteraturen mer än nånsin” inleder programledaren Carolina Neurath. Ny försäljningsstatistik från Svenska Bokhandlare och Förläggareföreningen framkallar trevlig stämning i SVT:s Ekonomibyrån. ”Jag tror att det är väldigt bra att vi har den här positiva andan” säger Erik Wikberg, forskare knuten till projektet ”Plattformskapitalismens nya marknadslogik”.
Författaren Louise Boije af Gennäs beklagar sig över ”gnället” i branschen, och säger att det är viktigt att ”omfamna utvecklingen”.
Mest avmätt är kanske Jonas Tellander, Storytels vd och grundare. Han behöver ju liksom inte sitta och jubla – han får gratisreklam av SVT ändå. Det är faktiskt rätt anmärkningsvärt.
Inte minst för att bilden är så falsk.
Den långsiktiga trenden är nämligen svår att förneka. Medan Sveriges befolkning ökat stadigt, har de fysiska boklånen sakta men säkert minskat sedan 2015. Det säljs också allt färre böcker. Färre tryckta böcker, färre fysiska ljudböcker, färre e-böcker. De senaste årens rapporter är oavvisliga på den punkten. Wikberg om någon känner till det där. Växer gör bara strömningstjänsterna. Och det rejält. Vilket naturligtvis är bra för Storytel, bra för telekombranschen. Men är det bra för litteraturen?
Det är dåligt för författarna, som får mindre betalt, det är dåligt för den fysiska bokhandeln, som inte får del av intäkterna, och framförallt är det dåligt för alla som betraktar litteratur som något annat än lättsmälta deckare att somna till
Även om man gillar ljudböcker så är svaret inte självklart. Till att börja med för att det som mäts är så tunt. Som det påpekas i programmet räcker det nämligen att någon öppnar ett ljudspår för att det ska räknas som en såld bok. (Jag kan säga att jag har öppnat rätt många spår, och avslutat rätt få.) Det kanske är bra för den som ogillar gnäll.
Om man är mer kritiskt lagd – och efter att tagit del av SVT:s Storytel-reklam är jag tyvärr det – kan man invända att streamingtjänster är dåliga nyheter för litteraturen. Det är dåligt för författarna, som får mindre betalt, det är dåligt för den fysiska bokhandeln, som inte får del av intäkterna, och framförallt är det dåligt för alla som betraktar litteratur som något annat än lättsmälta deckare att somna till.
Problemet är välkänt: ljudboksformatet alstrar en viss typ av skrivande. Inte essäer, inte poesi, inte genreöverskridande litteratur, utan enkla, konsumentanpassade ”berättelser” (det är talande hur ofta det ordet yttras i programmet). Försvinner gör också, som Dorothea Bromberg påpekar, översatt kvalitetslitteratur, sådant som folk inte känner igen. Kort sagt: bilden är positiv bara för den som är mer intresserad av siffror än av litteratur.
Till Ekonomibyråns försvar får man ändå säga att de – trots förtjusningen i den positiva andan – inte undviker utvecklingens avigsidor. Mot slutet av programmet kommer man in på det minskade läsandet bland barn. ”Det är ju jätteutmanande”, suckar Storytels vd. ”Som förälder måste man liksom… ligga på där.” För om barnen inte läser finns risken att de börjar se mer svartvitt på tillvaron.
Men är inte det en förmåga som ligger helt rätt i tiden? Sverige ligger i framkant! Wow, kul! Content is king! Promota ditt varumärke! Omfamna utvecklingen! Den är redan här.