Dramatik och demokrati
Folkhögskolor bedöms sällan vara lönsamma nog
Ibland undrar jag om det de senaste decennierna har etablerats något som helst nytt inom humaniora, praktiskt, eller teoretiskt. Universiteten förväntas att reduceras till ett slags yrkesskolor där arbetsmarknadens närmaste behov ska styra.
Folkhögskolorna är heller inte lönsamma. Biskops Arnös rektor Mats Lundberg (DN 7 mars), skriver att fyra av tio folkhögskolor visar underskott. Att dramatikerutbildningen vid Biskops Arnö hotas av nedläggning sker väl med samma resonemang som anslagsgivande myndigheter nu för tiden för.
De gör som vilket börsnoterat företag som helst, kikar på kvartalsrapporter, inte det som i samma mening kallas hållbarhet.
Den fria scenkonsten har sedan länge svårt, man kan nästan ana en konspiration, eller i varje fall en Grönköpingslogik: om vi minskar friteaterns resurser, så behövs det inte så många dramatiker.
Trots enstaka, välgrundade artiklar om framför allt universitetens urholkning, verkar dessa falla stumt hos politikerna. Att dessa alltmer sällan har en högskoleutbildning är förmodligen ett av skälen. Detta borde inte hindra dem att förstå att demokrati definitionsmässigt kräver öppna samtal. Och sådana är beroende av forum för dessa, som universitet, folkhögskolor, teater och konst.
Stryper man dessa, så stryper man själva demokratin. De moderna universiteten, liksom den moderna teatern, föddes parallellt med, som ett slags tvilling till den moderna demokratin. Dödar man den ena, dödar man den andra.