Bara ett mejl från Bildt om Etiopiensvenskarna
Utrikesministern försöker få äran för saker han knappt minns
Ett mejl.
Det är den enda kontakt Sveriges ambassadör i Etiopien Jens Odlander säger sig ha haft med Carl Bildt under de första sex månaderna Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien.
Ett. Enda. Mejl.
Och detta i den största konsulära kris Sverige genomlidit på många år. Dessutom ett övergrepp på yttrandefriheten som borde vara ett rött skynke för svensk utrikespolitik.
Man får hoppas att det var ett bra mejl.
Men Carl Bildt har en helt annan uppfattning om vad han gjorde.
Eller har han det? Det blir allt mer oklart.
I en intervju som SVT:s Uppdrag Granskning i dag publicerar på sin hemsida berättar utrikesministern för första gången sin version av hur han kämpade för de bägge journalisternas frigivning: Han identifierade snabbt viktiga maktspelare i Etiopien. Han hade direkt dialog med landets företrädare och knöt viktiga internationella kontakter, bland annat med Hillary Clinton.
Allt detta, samtidigt som han hela tiden kommunicerade med de inblandade på plats i Etiopien. Han hade ”mycket tidigt” direkt kontakt med ambassadör Odlander, hävdar Bildt i intervjun som i förkortad version sänds i kvällens program. Deras kontakter var ”rätt omfattande”.
Enligt Bildt kunde han inte prata med Odlander om känsliga frågor innan han fått en säker telefon på plats i Addis Abeba. Vilket tydligen tog ganska lång tid. När telefonen väl var på plats kunde de tala lite mer ”förtroligt”.
– I såna här skeden som är lite mer snabba ibland så behöver man tala i telefon, säger Bildt till reportern Carolina Jemsby.
– Känsliga frågeställningar kör man inte öppet på telefon.
Han upprepar sig flera gånger.
– Det var saker han inte kunde säga på telefon och saker jag inte kunde säga på telefon.
Före de känsliga telefonsamtalen kommunicerade Bildt via chiffrerade ”telegram” som det kallas på UD-språk. Allt detta inträffade ”självfallet” under de första sex månaderna av affären.
Men Jens Odlander hävdar – dels på en presskonferens i Addis Abeba i december i fjol, dels i en intervju från samma månad – att den som hade hand om ärendet var biträdande utrikesminister Frank Belfrage.
Av Carl Bildt fick han bara ett enda mejl.
– Det är möjligt att det var via mejl, ändrar sig Carl Bildt plötsligt, när han konfronteras med Odlanders påstående i Uppdrag gransknings intervju.
På presskonferensen bekräftar Bildts personliga sändebud Carl Henrik Ehrencrona att det var Belfrage som skötte affärerna.
Visst får Carl Bildt skryta. Alla människor har rätt att skryta så mycket de vill om hur duktiga de är på sitt jobb. Bildt skryter ibland på sin blogg som han uppdaterar åtminstone en gång om dagen med ett stycke ungefär lika långt som ett vanligt mejl.
Det går att förstå Bildt när han säger att han inte vågade kritisera Etiopien öppet av rädsla för att stöta sig med deras stolthet. Det är svårare att begripa att hans minnesbilder är så fruktansvärt luddiga. Att han helt obesvärat far med osanningar som han uppenbarligen diktar ihop medan han blir intervjuad. Det generar inte bara hans medarbetare utan väcker stora tvivel om vad han försöker åstadkomma.
Kan vi tro på något i hans berättelse?
En kort replik från Bildt kanske förklarar hans märkliga påståenden:
– UD, är jag … hum, fniss. Så är det kanske inte riktigt, men …
Nej Bildt. UD är inte toi. Det är en samling hårt arbetande medarbetare vars minister försöker ta åt sig äran för saker han knappt ens kan komma ihåg.
