Fria teatern smäller högst
Stora institutionernas produktioner hamnar i skuggan
Möjligen säger det något om det svenska teaterklimatet, att när nu urvalet till 2015 års scenkonstbiennal i Malmö i slutet av maj, så är de stora institutionernas produktioner i minoritet. I stället gör friteatern sig gällande.
Turteaterns Den svenska apans 100 röda drömmar, Lumors Materia - Jag är inte Linda Lovelace, Teater Galeasens Vår klass (förvisso ett samarbete med Dramaten), Ung Scen Östs Rose, Rose, Rose, Teater Bastards dansföreställning Measured Moments, operan Den djupaste platsen från Malmös Freebird och från Umeå Skuggteaterns I am not a girl, är några av de nitton scenkonstproduktioner som har valts ut.
Från Stockholms stadsteater kommer en produktion, Ansvaret är vårt / Tingsten, likaså från Dramaten, vars Sufflören är utvald - båda monologer och möjligen därför nominerade eftersom de går att flytta, vilket är ett av kraven.
Därtill Kenneth Kvarnströms Sofa(r) från Kulturhuset i Stockholm, Uppsala stadsteaters Morbror Vanja och Backas Rött kort, som får sällskap av Cullbergbalettens Plateau Effect och Norrlandsoperans Blanche och Marie.
Bredden är god, både geografiskt och genremässigt, likaså blandningen av friteatrar och institutioner. Vad sedan detta har att berätta mer kvalificerat om den svenska teatern kommer förhoppningsvis att klarläggas under de otaliga seminarier och debatter i Malmö under biennalen mellan den 26 och 31 maj.