Röster om rösten
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-26
Sökandet efter röstens unikum
sker i tidskriften "Nutida musik"
I livets skola slipas delar av rösten ner för att inte sticka ut. Kvar blir en harmoniserad röst för alla smaker. Ändå är det avvikelserna vi minns. En Freddie Wadling. En Nina Hagen. En Louis Armstrong. En Diamanda Galas.
Eller Sofia Jernberg från gruppen Pavo, som i senaste numret av Nutida Musik (3/2010) vecklar ut sina idéer om ”sprechgesang”, detta kantabla ingenmansland mellan sång och tal. Under alla tider har ord- och tonproblemet sysselsatt tonsättare. Och i ett av många försök att lösa problemet skrev Arnold Schönberg sitt Pierrot Lunaire där han avsåg en ”lätt ironisk satirisk ton”. Toner som inte fick sjungas utan att omvandlas till språkmelodier.
Nutida Musik, nära att knipa utmärkelsen Årets tidskrift 2010, är i högform. Tyngdpunkten har flyttats från den noterade kulturen till den konceptuella kulturen. Vilket gör tidskriften både bredare – och smalare – och tematiskt mer infallsrik.
Men håll i hatten. Ibland är det allt annat än avkopplande läsning. Jag gissar att jag inte ensam grubblar över Jonas Lindhs kommande avhandling om: ”Det holistiska i människans perception i relation till det statistiska biometriska kvantifierandet av röstkvalitet.”
Annars styr gästredaktören Åsa Stjerna sökandet efter röstens unikum i musiken och konsten med säker hand. Om skrattets mekanismer. Om munnens verk, i Dieter Schnebels Maulwerke. Om röstens metaforer.
Alla har vi begränsade möjligheter att kontrollera rösten. Alltid är det något som brister; axlarna, tungans och läpparnas motorik, böjligheten av vokalerna, omfånget, tonträffarna, gehöret, resonansen, lungkapaciteten, och inte minst svårigheten att lyssna till oss själva utifrån. I värsta fall hör vi bara ljudet av våra egna brister.
Kanske rösten är ett ”överspråk” till musiken? Språk-röst-musik är en djupt mänsklig metod att förstå världen. Evolutionen har lärt oss musikalisera språket med rösten.
Och tänk så praktisk den är. Gratis, ovärderlig och lätt att bära.
Mikael Strömberg