Ett väloljat maskineri håller pandemin på en låg nivå i Uruguay
Ana L. Valdés om en lyckad sydamerikansk coronahantering
I mars landade kläddesignern Carmela Hontou på Montevideos flygplats. Enligt egen utsago frågade hon tulltjänstemän om det fanns något protokoll att följa, om hon skulle testas för att se om hon var smittad med coronavirus, eftersom hon hade varit på besök i både Spanien och Italien. De svarade nej, välkommen hem. Hon fick komma in i landet och åkte direkt hem till sin 84-åriga mamma och åt lunch med henne. Dagen efter var hon gäst på ett bröllop med 500 gäster. Hon kramade både brudgummen och bruden, kindpussades med de flesta, åt och drack.
44 gäster smittades av Carmela, som var sjuk utan att veta om det. Hon och de flesta som hade smittats hamnade i en sträng karantän och blev intagna på landets mest fashionabla privatsjukhus, British Hospital. Bland de som blev sjuka fanns politiker, ministrar, storföretagare och många läkare, kolleger till brudgummen.
Att viruset kom in via internationella resor och smittade en stor del av landets överklass ses av många som en fördel. De hade resurser att betala för behandling, de hade råd att vara borta från arbetet en lång period.
Med under tusen smittade sammanlagt nu i juli månad och enbart ett trettiotal döda ses Uruguay som ett undantag i Latinamerika. Omringat av kontinentens kolosser, Argentina och Brasilien som båda drabbats hårt av covid 19, har Uruguay haft en mycket mildare epidemi. Att landet är glesbefolkat har säkert bidragit till detta, hävdar några forskare.
Dessutom har Uruguay en solid sjukvård som svarade snabbt. Det fanns gott om laboratorier som kunde utföra tester och det fanns både munskydd och handskar som erbjöds gratis.
Busspassagerare som åkte utan munskydd bötfälldes och bussarna desinficerades flera gånger om dagen. Social distans respekterades av de flesta och det fanns få som trotsade det som rekommenderades.
Till skillnad från i grannlandet Argentina beordrade regeringen i Uruguay aldrig karantän utan utfärdade i stället rekommendationer. Men rekommendationerna följdes noggrant av befolkningen, som litar på staten.
Uruguay är ett litet land med bara fyra miljoner invånare, och skapades som buffert mellan Argentina och Brasilien för att undvika gränskonflikter mellan dessa jättar. På trettiotalet byggdes här en av världens tidigaste välfärdsstater som garanterade arbetare och kvinnor generösa rättigheter.
Förutom 1973–1985, då Uruguay styrdes av en militärdiktatur, har landet haft en stabil demokratisk utveckling. Befolkningen har stort förtroende för regeringen och är van att följa regler. Budskapet som kom från staten och institutionerna var tydligt: om ni
respekterar reglerna kommer vi att besegra denna pandemi.
Och folket har svarat som ett väloljat maskineri. Det är krav på munskydd i köpcentrum och på restauranger, där det är glest mellan borden och endast två gäster tillåts per bord. Alla offentliga tillställningar är inställda, varken mässor eller landets älskade fotbollsmatcher äger rum.
Statsanställda jobbar hemifrån. Skolor och universitet stängdes på ett tidigt stadium och övergick till digital undervisning, vilket har fungerat tack vare att den tidigare vänsterkoalitionen byggde ut snabb uppkoppling och försåg skolelever, och även pensionärer, med en liten laptop.
Alla som var över sjuttio år råddes att isolera sig. När coronaviruset började spridas på några av landets ålderdomshem tog staten kontroll över några privatägda boenden. Besök
förbjöds.
För att möta de ökade utgifterna har man höjt skatten för höginkomsttagare, en omstridd åtgärd, men den politiska oppositionen, fackföreningarna och regeringen enades om hur nödvändig den var.
Paradgatan 18 de Julio är ödslig och folktom och återvändandet till ”en ny normalitet” äger rum mycket långsamt. Smittan är just nu lokaliserad till den långa gränsen mot Brasilien, som poliser och soldater kontrollerar. De tvingar tillbaka turister. Just nu kräver Uruguay ett negativt provsvar om smitta för att komma in.
Ekonomin har inte prioriterats och trots konkurser och arbetslöshet har staten axlat en stor börda och tagit hand om de mest utsatta.
Det nyliberala projektet som den nya regeringen valdes att utföra måste vänta tills pandemin är över.
<div data-tipser-pid="5e99622cca8f5b00016acd89" data-tipser-view="compact"></div>