Tidig musik i världsklass
Stockholm Early Music festival imponerar
Invigningskonserten för den tolfte upplagan av Stockholm Early Music Festival är helt i klass med vad de stora festivalerna i Europa och världen lockar med: Les Arts Florissants, en av de absolut främsta barockensemblerna, grundad i slutet av 80-talet och sedan dess ledd av William Christie. De gjorde ett kort besök i Sverige 1989, men var då relativt okända. I dag ger de såväl bejublade konserter som omtalade operaproduktioner, huvudsakligen i Frankrike, men med återkommande gästspel i Wien, London eller New York.
I Tyska kyrkan i tisdags var det en mindre del av Les Arts Florissants, nio sångsolister och åtta musiker, som framträdde. Men siffror har sällan något med kvalitet att göra. Dessa sjutton högkvalitativa musiker slår de flesta större sammanslutningar när det gäller tidig musik. De framförde en av musikhistoriens mer omvälvande kompositioner, Monteverdis femte madrigalbok, som gavs ut 1605, två år innan hans opera Orfeo.
Dessa madrigaler var ett slags verkstad för Orfeo. De dramatiska, polyfoniska stycken som den femte madrigalboken presenterar var också resultatet av en av alla dessa musikstrider som blossat upp genom historien. Monteverdi föreslog sin opponent, Giovanni Artusi, att man skulle kunna dela upp musiken i två delar, en mer traditionell med kontrapunkt, en modern där den melodiska harmonin tjänande texten. Det är detta som Monteverdi gör och tar därmed steget från renässans till barock.
Det är ingen lätt musik att framföra, men Les Arts Florissants, som här leddes av Paul Agnew, känd som tenor i en rad uppsättningar av barockoperor (Rameaus Platée är en höjdare), gjorde det med en självklar lätthet och närvaro. Han hade också till sitt förfogande ett makalöst knippe röster, med eleganta fraseringar och med en vokal samstämmighet som lyfter fram Monteverdis 400 år gamla musik på ett sätt som gör den förundransvärd modern.
Entusiasmen hos publiken var för en gångs skull berättigad och jag undrar hur länge denna festival ska förvägras en institutionell bas. Sverige säger sig vilja vara i framkanten och med det tjugotalet sponsorer som festivalen har och en internationell spridning av artister, borde de ha alla rätt hos anslagsgivande myndigheter.