R Kelly utnyttjade maktordningen
Hans musik är underbar, och kvinnor behöver inte fler begränsningar
Dokumentären om R Kelly på SVT Play är en riktigt trist produktion. Talking head efter talking head sitter i timmar och berättar nåt som i all annan storytelling definieras som prolog, men som här är själva innehållet.
Det mjölkar det enda ämnet som finns: R Kelly är anklagad för brott mot minderåriga kvinnor. Det håller inte för sex timmars dokumentär. Trots det tabloida anslaget med spökmusik, långsamma klippningar och närbilder på tårar som faller är ämnet inte särskilt frapperande.
Det blir intressant först när den tangerar internetaktivismen. Jag lyssnar när Tarana Burke, grundaren av Metoo-rörelsen, talar om den svarta flickans låga värde. Dokumentären kom i januari och nu i efterhand går det att konstatera att det var en vit rörelse.
När körsångerskan, den före detta frun, den kvinnliga kollegan, de underåriga kvinnorna som sägs blivit utnyttjade talar, sker nåt. Objektet blir subjekt. Den anonyma får ett namn.
Black lives matter har handlat om den svarta pojkens utsatthet; hur han obeväpnad blir skjuten till döds av polis. Tarana Burke bänder upp black lives-aktivismen och breddar den med flickors rätt.
Den stora frågan i dokumentären är varför samhället inte reagerade på de grova brott som R Kelly antas ha begått. Svaret är: Att vara svinig mot svarta flickor anses inte som ett normbrott. Jag skulle vilja lägga till, att pophistorien fetischiserar ungdom.
Som barn såg jag dokumentären This is Elvis kanske 300 gånger. Scenen som stannat kvar är hur Elvis Presley träffar den 14-åriga Priscilla, som han några år senare gifter sig med. Han stänger in henne i ett hus utan fönster. I filmen vittnar Elvis själv: Jag tänkte vi kunde ha tv-apparater i stället för fönster. R Kelly sägs ha stängt in sina offer på samma sätt. Skillnaden är att då tolkade ingen det som på nåt annat sätt än gulligt av Elvis.
Ur R Kellys presumtiva brott har #muterkelly växt fram. Den föreslår: Om man är emot pedofili ska man kollektivt straffa R Kelly genom inte lyssna på hans musik. Det gör mig nästan ännu mer bedrövad än att se gråtande kvinnor vittna.
Mute R Kelly hjälper inte det faktum att bruna flickor är mindre värda. Flickors låga status är ett samhällsproblem, att projicera det på en mans eventuella brott förändrar ingenting. Det är såklart maktordningen det är fel på och den beror inte på R Kelly. Han beror på den maktordningen. Han var bara en av dem som utnyttjar läget.
Det finns en internet-trend nu, att influencerkvinnor i godhetens namn uppmanar sina följare att ta bort saker. I Sverige har vi Elaine Ekswärd som tycker att vi ska bojkotta Stig Larsson. Hon blandar alltså ihop verk och person, och gör bara listan ännu längre på allt som kvinnor inte får göra.
R Kellys musik är underbar. Stig Larsson är en av Sveriges bästa författare. Mr Cool är en halvbra komiker.
Kvinnor behöver inte fler begränsningar. Det är makten som måste omfördelas, inte kulturkonsumtionen.